Nej, nu är jag trött på att vara en grinsill, men samtidigt kan jag inte låta bli, det går liksom inte att hejda sig. Jag kan inte ens se Willes matskålar utan att börja och jag ser ut som en rödgråten gris ungefär.
Läs även andra bloggares åsikter om grinsill, gråt, ledsamhet, gris,
Inlägg
2 kommentarer:
men, var ar han? nu blir ju jag ledsen ocksa :( hoppas han kommer hem snart
Usch jag blir också tung i sinnet. Önskar att jag kunde göra nå´t för att lindra din oro. Kram via cyberspace är ju kanske inte en så´n stor tröst just nu.
Skicka en kommentar