Kris i krisen

Nu vill sex arbetsgivarförbund och Svenskt Näringsliv får oss att tro att vi löntagare är bovarna i krisen och att bästa sättet att i lågkonjunkturen säkra jobben och en god reallöneutveckling på sikt är att göra uppehåll med löneökningarna i de centrala avtalen, dessutom att facken måste ompröva en politik med höga ingångslöner! Höga löner, ja inte är det arbetarna som har det i det här landet. Vad jag vet så bildades väl fackföreningarna för att arbetsgivarna inte skulle köra över sina arbetare hur som helst och facket har ju haft en stor roll i löneförhandlingarna, hittills. Nu vill alltså arbetsgivarförbunden och Svenskt Näringsliv att vi gör en paus för löneökningar. Det är ju lätt för en företagsledare att säga det, han tjänar naturligtvis redan så mycket så han klarar sig och får pengar över varje månad, till skillnad från t ex en sekreterare som jag, som knappt får det att gå runt varje månad.

Det andra på listan är att lägstalönerna ska sänkas. Man menar att höga ingångslöner minskar framför allt ungdomars attraktivitet på arbetsmarknaden och slår ut mängder av jobb som helt enkelt blir för dyra. Med andra ord ska alltså ungdomar acceptera en jäkligt låg lön, bara de får ett jobb, och dessutom kan de så inte leva på sin lön, utan måste ha någon som hjälper till att försörja dem., bara för att hjälpa företagen. Pyttsan!

Ett annat förslag från Svenskt Näringsliv och co är att arbeta när arbete finns och mer flexibla regler för arbetstidsförläggning. Det innebär alltså att man får arbeta mer vissa tider, och mindre eller vara ledig vid nedgångar. Det skulle då bli svårt att planera sin lediga tid och familjen skulle bli lidande vissa perioder, och naturligtvis skulle det kosta extra pengar för företagen. Ingen vill ju jobba dygnet runt utan rimlig ersättning. Men de kanske menar att man får kompensation i form av ledighet senare. Ingen kan ju leva på luft enbart, ett regelbundet tillskott i plånboken är väl en rättighet.

Sist men inte minst vill man att vi hjälper till att rädda sunda företag i kris genom att anpassa bemanningen till efterfrågan. Det är ju fortfarande arbetsgivarna som dikterar villkoren, men utan några som arbetar hos dem är företagen ingenting och jag hoppas att fackföreningarna inte följer förslagen, utan ställer upp bakom sina medlemmar och inte går med på att frysa löneökningarna för att rädda företagen i den pågående krisen, som ju vi faktiskt inte är skyldiga till att den uppstått.

Läs även andra bloggares åsikter om Svenskt Näringsliv, fackförening, lön, löneökning, företag, kris, arbetsgivare, arbetare, löntagare, ekonomi,