Inte trodde jag att en liten kattskrutt kunde få mig att grina så tårarna sprutar, genom att inte komma hem på hela natten och hela dagen. Jag försöker intala mig att han kommer när som helst, han är bara ute på en långpromenad. Jag blir lika besviken varje gång jag tittar och han inte sitter där och väntar på att bli insläppt.
Läs även andra bloggares åsikter om katter, Wille, Wilmut, saknad, hopp, förtvivlan, tårar, känslor
Inlägg
4 kommentarer:
De kan ju få en att göra det, de där kattskruttarna, jag hoppas han kommer hem snart!
Åh lilla du. Jag lider med dig och kan ana din oro och ängslan. Min Pelle fotvärmare har skrämt mig flera gånger med att vara borta. Hoppas din misse hittat nå´t spännande så här i vårtider som gör at hemlängtan inte är så stor just nu. Sänder dig en kram genom sladden och håller mina tummar och tår att missen snart sitter där igen.
Han är säkert ute och friar!
Vilken fin katt -jag hoppas verkligen att han kommer tillbaka! Känner precis igen mig i oron och saknaden efter ett försvunnet husdjur.
Skicka en kommentar