I går var vi till de gamla föräldrarna en sväng. Mamma hade fått ett paket med strumpor från ett företag som hon visst tackat ja till på telefon. De måste ha ringt någon gång när pappa var borta fem minuter. Mamma kan ibland säga ja fast hon menar nej. Hon fick därför ett provpaket och skulle få nya strumpor fyra gånger om året. Mamma har massor med strumpor. Faktiskt så många par att de kommer att räcka hela hennes livstid och hon behöver inga fler. Så det var bara för mig att ringa företaget som skickat strumporna och förklara att mamma ibland säger ja fast hon menar nej. Det är visst många som ringer till det där strumpföretaget. Första gången hamnade jag på plats nr 28 i kön. Nästa gång på plats nr 17. Tredje gången orkade jag inte ringa mer så jag behöll min plats nr 11. Och faktiskt var damen jag pratade med riktigt förstående och sa att de skulle avsluta abonnemanget.
"Men ni måste betala frakten för de strumpor ni fått", sa hon.
Mamma fick alltså två par strumpor för 39 kronor och en plastfotfil i present som hon egentligen inte ville ha. Först lurar de gamlingar på telefon och skickar strumpor som de inte behöver. Och så får de betala frakten. Snåla j-lar!
Läs även andra bloggares åsikter om telefonförsäljning, gamlingar, strumpor, luringar, snålhet, krångel, fraktkostnad
Inlägg
1 kommentar:
Hej!
Jag blev uppringt av samma företag för några dagar sen, och nu ångrar jag mig, men jag vet inte ens företagets namn, kan du kanske hjälpa mig så att jag kan ringa dem innan de skicker första paketet?
Jag kan bara säga så som du: Snåla j-lar!
/*
Skicka en kommentar