Nyheter som vi läser om har en tendens att beröra oss olika mycket. När ett litet barn försvinner i Sverige engagerar sig hela landet, men när tusentals människor dör i en jordbävning i Kina tänker alla att det är ju tur att vi inte har såna jordbävningar här. Kina ligger ganska långt härifrån och vi kan inte ta till oss deras olycka riktigt, för det händer inte här och inte oss. Nu är det ju så att det är över 8 000 döda i jordbävningen och över 900 barn blev levande begravda när skolor rasade samman. Dessutom rapporteras över 10 000 vara skadade. Hur många som ligger begravda i rasmassorna kan man ju bara spekulera i. Människor blir ganska luttrade till slut, allehanda naturkatastrofer drabbar ju ofta länderna i österut som cykloner, översvämningar och jordbävningar, men ingen nyhetsrapportering kan riktig engagera svenska folket tillräckligt mycket tror jag. (Utom tsunamin förstås, men där var det ju många svenskar som föll offer). Det är som vi tänker att ja, ja, nu har det hänt en naturkatastrof till där borta nånstans.
Annat var det när det var jordbävning på västkusten i USA 1989. Då sändes det dygnet runt på CNN och diverse kanaler och när det händer i västvärlden är det mer likt vår egen värld och därför känns katastrofen mer närmare oss då det händer där. Jag vet inte om det är för att vi kan identifiera oss mer med folket i USA än de som bor i Kina, eller vad det beror på.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar