Jag är inte det minsta bitchig

Tydligen måste jag öva mig att bli mer bitchig. Enl ett minitest är jag så långt ifrån bitch man kan komma, och jag är nog totalt mesig egentligen. Enl testet kommer jag aldrig att kunna göra alla människor till lags, jag ska vårda mina tio närmaste och inte fundera på vad resten av världen tycker om mig. Om människor i min omgivning verkligen vill mig något kommer de att se till att jag får reda på det. Jag ska heller inte vara tolerant i alla lägen, det jag tolererar i onödan gör mig svagare. Okej, jag fattar.

Numera är bitch inte ett skällsord, utan en förebild. Jag undrar då, vems förebild? Jag tror nog inte det är min förebild i alla fall.

Bitch brukar definieras som ”Babe In Total Control of Herself”, alltså en kvinna som inte viker sig för andra. På 1500-talet började ordet användas om kvinnor som ansågs vara ilskna, onda och dominanta. Ilsken är jag visserligen ofta, men jag är nog ingen bitch för det, för jag är varken ond eller dominant, i alla fall inte ond med avsikt. Dagens bitch är någon som inte låter sig stoppas, ungefär som Jennifer Lopez, Paris Hilton, Ebba von Sydow, Carolina Gynning och Hillary Clinton. De är alla bra på att ta för dig, utnyttjar andras hjälp för att komma framåt, har fokus på ett mål, försöker gå sina egna vägar och är inte alltid alla till lags och viker sig sällan för andras åsikter.

"Goda kvinnor tycker alltid att det är deras fel när någon annan är elak. Dåliga kvinnor tar aldrig på sig skulden för någonting." (Anita Brookner)