Känns inte som hemma längre

I dag var Je och jag ute och övningskörde, ja jag satt ju bredvid och Je körde. Vi åkte en sväng till vårt gamla bostadsområde där alla våra barn är födda och där vi bodde i 21 år. Vi körde förbi vårt gamla hus och tänk att det kändes inte som hemma längre. Det kanske inte är så konstigt för vi har ju bott i det här huset i 4½ år nu. Vi tyckte båda att det hade blivit väldigt fult där vi bott, att det inte såg ut som när vi bodde där, då var det det finaste stället i världen och jag ville aldrig flytta därifrån. Sen blev det som det blev med grannar och annat så vi kände bara att vi måste flytta för att få luft och kunna rå oss själva lite mer. Visst är det trevligt med grannar, men det kan bli lite för nära ibland. Nu har vi längre till grannarna och det passar oss perfekt.

"Den som inte tycker om ensamhet kommer inte att älska friheten." (Arthur Schopenhauer)