En skytt fick Bragdguldet

Av princip är jag emot allt vad idrottsgalor heter och att det ska delas ut priser hit och priser dit för att någon gjort en "bragd" inom sporten. Det finns så många andra som inte pysslar med sport som behöver mer uppmuntran är de som redan haft fina framgångar. Varför är det bara framgångsrika idrottsmän och -kvinnor som får sådana här priser, som bragdguld och guldbollar? Det är väl de som slår från underläge som behöver muntras upp. Därför är det extra roligt att Bragdguldets förste handikappidrottare är en skytt, Jonas Jacobsson. Skyttet är verkligen den glömda sporten. Mina barn och min man lade ner tiotusentals kronor, tusentals timmar och hela sin själ i skyttet en gång i tiden. De åkte land och rike runt och deltog i alla sorts skyttetävlingar, både sommar och vinter. Numera skjuts det bara mer sporadiskt, kanske någon tävling per år och det beror väl inte bara på att intresset blev mindre, utan det tog väldigt mycket tid med träning och tävlingar. Jag vet att för att komma så långt som Jonas Jacobsson gjort så har han verkligen åstadkommit något enastående och han är verkligen förtjänt av sitt bragdguld. Han har förstås även sitt handikapp emot sig, men framför allt är ju skyttet en väldigt krävande och slitsam sport som utövas i någon sunkig skyttehall, det är ganska ensamt och utan publik. Alla skyttar förtjänar också lite uppmärksamhet, det finns ju faktiskt andra sporter är fotboll, även om många inte har upptäckt det än.



Läs även andra bloggares åsikter om Bragdguld, Jonas Jacobsson, skytte, sport, sportskytte, handikappidrott, paralympics, guld