Luciakväll

I dag var vi på M-berg. Var annars ska man befinna sig sisådär elva dagar före jul? Vi köpte lite julklappar. Igen. Hade ju inte tänkt köpa så mycket, men alla måste ju i alla fall få nåt. Och sen måste jag ju köpa några fler. Nåt litet till bara. Och nåt litet till.

När vi gick där på bottenplanet hörde jag plötsligt något alldeles bedårande vackert. Luciasången. Några söta små flickor, nåja så små var de nog inte, lussade mitt i folkträngseln och julklappshandeln och jag mindes första gången jag var Lucia. Det var på lekis och jag fick vara den med ljus i håret, trots att jag hade jättekort hår och inte alls såg ut som någon Lucia. Detta var innan det ens var tal om att alla som ville skulle få vara Lucia. Bara jag var Lucia, och jag minns än hur stolt jag kände mig. Jag har nog aldrig känt mig så fin som jag gjorde då. Visserligen var kronan lite för stor. Den satt på öronen så de stod rakt ut. Ja, jag vet att öronen stod rakt ut eftersom någon ond människa råkade ta ett fotografi just då. Men förutom att kronan satt på öronen och att jag hade tappat framtänderna och hade en glugg så var jag nog riktigt söt.

Några år senare ringde telefonen en novemberkväll. På den tiden fick man skicka in foto på någon som man tyckte skulle passa till Lucia i kommunen och sedan valde en jury ut några stycken kandidater som folk fick rösta på. Någon, jag vet inte vem (och det var inte mamma), hade skickat in ett foto på mig och jag hade blivit utvald, utan att jag ens visste om det. Någon som hette Eje frågade om jag ville vara Luciakandidat. Hade någon ringt nu (som om någon skulle göra det) hade jag definivt svarat ja, men när man är tonåring är är man inte så självsäker, så jag sa självklart nej, nej, nej. Varför skulle någon vilja ha mig som Lucia? Jag som var så finnig och ful. Jag trodde det var någon som drev med mig. Hur gärna jag än ville vara Lucia så kunde ingenting få mig att tacka ja till erbjudandet. Tänk om jag skulle komma sist? Tänk om kompisarna sa: "Varför blev hon Luciakandidat, hon som är så ful?"

Så den enda gången jag var Lucia var alltså på lekis. Men en gång är mer än ingen gång.


Örebro Luciakör 2006. Flickorna fick provsjunga och valdes ut för att de sjöng bra, inte för sitt utseendes skull. Vem som skulle vara Lucia fick lotten avgöra. Jenston står närmast Lucia på höger sida.

Läs även andra bloggares åsikter om Lucia, julklappar, trängsel, luciatåg, lekis, luciakrona, sexåring, glugg, luciakandidat, luciakör, Jenston