Jag tror som Tanja Bergkvist, att könsrollerna är biologiskt betingade och är inget som genuspedagoger kan ändra på. Det enda min son var intresserad av när han var riktig liten var traktorer. Allt handlade om traktorer. Han hörde dem, han såg dem, han pratade om dem. Jag köpte en docka till honom när han var runt två år, i ett jättspännande paket som han öppnade glatt. Han tittade lite på dockan och jag såg besvikelsen. Han satte på locket på paketet igen och han tittade aldrig mer åt den dockan, utan återgick till sina traktorer. Efter att ha uppfostrat tre barn har i alla fall jag märkt att könsrollerna finns där i generna och det inget som varken föräldrar, dagis- eller skolpersonal eller någon genuspedagog kan ändra på. Det vi kan göra är att acceptera att alla barn är olika och inte nedvärdera det "kvinnliga" som många har en tendens att göra.
Läs även andra bloggares åsikter om könsroller, genuspedagogik, genusforskning, barn, feminism, samhälle
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar