tisdag 2 december 2008

Passande namn


Tjejerna kunde inte enas om namnet på katten, om han skulle heta Helmut eller Wilmer, så det fick bli en blandning, Wilmut.


Att vänta barn är en stor händelse i livet. Jag skulle tro att de flesta fantiserar om barnet i magen, hur det ser ut, om det är en pojke eller flicka, vem det liknar. Många har också några namn på lut som barnet ska få, en del har svårt att hitta på pojknamn och en del har svårt att hitta flicknamn. När jag väntade vårt första barn var jag bombsäker på att det var en pojke, vilket det också var, och vi hade några namn som vi tyckte om. Inte tänkte vi då på att det skulle vara något ovanligt namn, utan snarare att det var fint, att det passade ihop med efternamnet och så. När sedan M föddes så var han bara en M. Inget annat namn skulle ha passat på honom. När jag sedan väntade barn nr 2 hade vi bara flicknamn på lager, och som tur var blev det en flicka, lilla Jo. Inget annat namn var tänkbart på henne heller, även om vi då hade några varianter på hennes namn, i kortform. När sedan barn nr 3 var på väg var jag övertygad om att det var en Mikael. Det namnet har jag alltid tyckt om och det är passar ju både gammal och ung. Vi blev tämligen snopna när en liten flicka såg dagens ljus och vi blev helt ställda. Hon hade ju varit en Mikael. Och vi hade inget flicknamn. Hon fick därför vara namnlös i flera dagar, något som hade varit otänkbart med de andra två, och vi prövade och smakade på många olika namn, men inget var fint nog för vår lilla flicka. I total brist på fantasi fick hon till slut samma namn som min mormor och hon föddes 1896. Jag hade alltid tyckt att det var jättefint, men det var ju mormors namn och dessutom heter ju jag det i andranamn. Ju mer vi tänkte på det namnet, ju mer tyckte vi att det skulle passa och till slut fick det bli Je, samma namn som hennes mormorsmor. Hon själv är nog i alla fall ganska nöjd med sitt namn. Hon har ett namn som alltid är gångbart och modernt, men det är ändå inte så att jättemånga heter så. Inget av våra barn har ett namn som sticker ut eller är ovanligt, men huvudsaken är ju att namnet passar den som ska bära det hela livet.

Själv har jag ju ett dubbelnamn och har alltid tyckt att det är världens fulaste namn och jag har skämts oerhört. I och för sig har jag ju alltid kallats Bitten, men det är ju inte så mycket bättre.

Här finns namnstatistik från SCB (Statistiska Centralbyrån).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja, det är inte lätt med namn men det är roligt.

Jag tycker det är roligt att läsa när du skriver så här "personligt" som handlar om dig.