Spegel, spegel på väggen där ...

Jag såg för några år sedan en film om en mamma som åkte runt med sitt barn på skönhetstävlingar. Mamman gick helt upp i tävlingarna, flickan däremot tyckte mest att det var jobbigt fast mamman bedyrade att flickan älskade detta. Men hon ville vinna, till varje pris, det hade hon lärt sig i alla fall. Hon blev ledsen och tyckte hon var ful om hon inte kom på första plats. Till och med fick hon ha löständer för hon var sex år och hade fått en glugg eftersom hon tappat två tänder där framme. Mamman fixade håret, sminkade flickan och satte på henne fina kläder. Och tösen tvingades le, le och le med sina låtsaständer. Om hon inte log skrek mamman åt henne och flickan tordes inte annat. Mamman bedyrade att detta var vad hennes lilla flicka drömde om, att hon ville vara med på skönhetstävlingar och att hon ville vara vackrast i världen, ja i alla fall i den delstaten. För det är i USA detta händer. I södra USA är barns utseende en miljonindustri och nästan varje helg finns det tävlingar att vara med i. Hur de har råd att låta barnen vara med i en massa tävlingar är också svårt att begripa. Startavgifterna ligger på mellan 100 och 1 000 dollar. Dessutom tillkommer de fina kläderna, en klänning kostar från 300 dollar och uppåt. För amerikanska mödrar med små dockor till barn är skönhetstävlingar en utomordentlig skola på väg ut i en hård vuxenvärld, tycker de, och ju tidigare man lär sig att ta för sig, desto bättre.

Jag säger bara stackars barn, och stackars föräldrar, som tror att det viktigaste i världen är att vara vacker.

Läs även andra bloggares åsikter om skönhetstävling, barn, docka, bebis, USA, tävling, skönhet, mamma, barnflicka