Visserligen var vi sju personer i går när tomten kom, men jag saknade ändå två som alltid varit med på julafton, mina föräldrar. Det var tänkt att vi skulle hämta dem för att de skulle få lite julmat och samvaro. Jag vet att pappa sett fram emot julafton i flera veckor, pratat om den goda julmaten och längtat efter att få komma hemifrån för några timmar. Men i går morse ringde han och meddelade att mamma haft kräksjuka sedan i måndags och att de inte kunde komma. För första gången sedan de gifte sig 1943 skulle de få vara ensamma på julafton, alltså första gången på 65 år! Samtidigt som jag tyckte väldigt synd om mamma som varit sjuk ett par dagar tyckte jag ännu mer synd om pappa, som själv inte var sjuk, men som var tvingad att ta hand om henne. Inte för allt smör i Småland skulle jag vilja ha kräksjuka i vår familj, så föräldrarna fick snällt stanna hemma och fira sin första ensamma julafton på 65 år. Men de två fick ju åtminstone vara tillsammans.
Läs även andra bloggares åsikter om julafton, vinterkräksjuka, tomten, julmat, ensamma, samvaro, saknad
Inlägg
2 kommentarer:
Trist, men inte så mycket att göra åt. Du eller någon annan får bjuda dem på ett försenat julbord när de båda är friska och matglada igen!
Urrs, du får be dom krya på sig! Har haft vinterkräksjukan en gång och jag säger då det, aldrig mer. Finns det något värre? Man känner sig alldeles klen och svag och är knappt kapabel till att gå på toaletten för varje gång man reser sig upp spyr man.. Nej urrs.. STARKA KRAMAR från lilla mig i skyddsdräkt! :D
Skicka en kommentar