Det är väl klart att allt känns mer eller mindre dystert när inte ens mannen med rådjursögonen, herr Reinfeldt, kunde inge oss hopp eller hade något engagemang när han höll sitt årliga jultal i går. Retorikprofessorn Anders Sigrell sågar talet och gör tummen ner både för statsministerns partipolitiska tjafs och för att den enda vi-känslan som kan ena folket tycks finnas inom alliansen.
Dystert är det på hemmafronten också. Över en veckas hostande, nysande och snorande tär på krafterna och jag känner mig allt annat än pigg. Men jag är ju inte den enda som är sjuk. Je har också varit rejält dålig, men är nu på bättringsvägen i alla fall. I går kväll började även K att frysa och huttra och klaga på att han hade ont i halsen. Jag låtsades inte om att jag hörde hans klagan. Tyckte han gott kunde ha lite ont eftersom han hade varit och ätit julbord så magen stod i fyra hörn, medan vi andra minsann fick laga vår egen mat. I dag på morgonen misstänker jag att han är riktigt sjuk, men han envisas med att åka och jobba i alla fall. Det finns fortfarande en del som tror att de är oumbärliga, och odödliga.
Och det var vi mot världen igen
Vi mot världen igen
Det var vi mot världen igen (Kent - Vi mot världen)
Läs även andra bloggares åsikter om jul, Fredrik Reinfeldt, politik, jultal, alliansen, regeringen, sjukdom, förkylning, sjukskrivning
Inlägg
2 kommentarer:
jag tycker vår statsminister ibland ser ut som Onkel Fester från Fam Adams...men han ser iaf mer sympatisk ut än vår finansminister med tofsen och ringen i örat...
för övr tycker jag jul och förkylningar hör ihop, de och extrakilona, vet inte hur många år jag har legat snorig och dann i soffan och sovit mig igenom Kalle Anka..
stackare som ar sa sjuka. inte roligt ju. jag har en kansla att jag kommer bli sjuk sa fort jag kommer till sverige.. bara for att jag ar ledig och kan ta det lugnt liksom.. :(
Skicka en kommentar