När jag ska ut och flyga är det inte terrorister i första hand som jag är rädd för. Jag har mer den där primitiva känslan av rädsla; att flygplanet ska störta, att det ska börja brinna i motorerna, att syret ska ta slut osv. Visst tänker jag ibland och oftare på sista tiden att det kan vara terrorister ombord, i alla fall efter 11 september 2001. Jag kollar alltid runt omkring mig vid gaten (då har vi ju redan passerat säkerhetskontrollen) vilka som ser ut att vara potentiella massmördare, men oftast kan jag stryka de flesta från min terroristlista. De ser helt enkelt inte så mystiska ut, om de ser ut som jag tror att en terrorist ser ut är de jättesociala och pratar med alla i närheten eller har sina barn eller sin gamla mamma med sig på resan. Jag har fått för mig att någon som ska spränga ett plan i luften ser ganska nervös ut och inte vill titta någon annan passagerare i ögonen direkt.
Om det var någon som kom fram till mig och siktade på mig med en leksakspistol på en nyckelring, dessutom om har var 3 år, skulle inte jag bli särskilt rädd i alla fall. I säkerhetskontrollen på Gardemoen blev lille Håkon stoppad för att han hade just en sådan nyckelring med en 5 cm stor leksakspistol på. Han fick inte gå ombord med pistolen, utan för att få behålla den överhuvudtaget skickade de helt sonika hem den till sig själva i ett brev.
Jag tycker i och för sig att säkerhetskontrollen måste fungera till 100 % på en flygplats, men ibland blir man trött på deras nitiska framfart. K fick ta av sig nästan helt naken på flygplatsen i Chicago för att det pep hela tiden när de körde med metalldetektorn. Då känner man sig inte så jädra kaxig. Annars är amerikaner så pryda, men på en flygplats bland tusentals människor kan man få stå i bara underkläderna när de kontrollerar med detektor och då är det inte så noga med integriteten.
Läs även andra bloggares åsikter om terrorist, pistol, leksak, säkerhetskontroll
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar