Skit också, är jag besatt?

Jag är inte besatt av onda andar, men mina närmaste och någon arbetskamrat tycker jag är besatt av mitt bloggande. Bloggbesatt skulle jag inte kalla mig, jag må vara besatt av annat. Ett tag i går hade jag lust att bara skita i allt bloggande eftersom alla alltid ska göra narr av mig och skämta om det, som om det är något väldigt löjligt jag sysslar med. Så fort jag sätter mig vid datorn så får jag höra suckar och stön och det känns nästan som om jag måste smyga till mig stunder att blogga på. Det är samma terapi för mig att blogga som det är för andra att spela spel, men att blogga är inte riktigt rumsrent. När man spelar är det avkoppling, när man bloggar försummar man andra saker som måste göras i hemmet, har jag fått höra. Jag blir både ledsen och arg för jag har hittat nåt som jag får ut nånting av och som jag tycker är roligt och intressant och får bara skit för det. Även om klagandet är menat som ett skämt så känns det som en tagg i hjärtat. Jag ger snart upp allt. Skit också..

"No one knows what its like
To be the bad man, to be the sad man
Behind blue eyes"