Fast det är studentfirande och vi har långväga besök känner jag mig vemodig, eller också är det på grund av att vår yngsta goding nu tar studenten och är vuxen som jag känner så. Eller så beror det på helt andra saker, men känslorna rår man inte över. Kanske kan det bero på stressen som jag känner inför allt som ska ordnas. Det känns skumt i alla fall.
I USA förklarar Barack Obama sig själv som segrare i det demokratiska primärvalet eftersom Hillary Clinton nu ger upp. Han blir därmed den förste färgade presidentkandidaten.
För demokraten Barack Obama, 46, och republikanen John McCain, 71, börjar nu striden om vem som ska få världens viktigaste jobb; president i USA.
Eftersom vi har två amerikaner här hemma på besök (eller en är ju i alla fall ganska svensk än så länge) så är jag lite mer intresserad av valet i år än jag varit vid föregående presidentval. Det känns mer angeläget att det blir en bra president på något sätt nu när jag vet att dottern ska leva i landet några år till.
"Regn faller på mig och det spelar ingen roll
Vart jag gömmer mig
För på något sätt hittar det alltid tillbaks till mig
Och jag kan inte, kan inte, kan inte glömma dig"
(Lasse Lindh - Regn faller)
onsdag 4 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
För att vara så stressad och ha så mkt att göra verkar det osannolikt att du ska kunna blogga så mkt.
Anonyma bloggare nästa?
ha en bra dag imorgon, vi får väl se hur mkt du bloggar då : )
Skicka en kommentar