Jag tycker film är film och verklighet är verklighet. Egentligen behöver inte film ha ett dugg med verkligheten att göra, om det inte är en dokumentär förstås. Att se någon röka på film eller i verkligheten gör ingen skillnad för mig i alla fall. Inte tror jag att många har börjat röka för att de sett rökare på film, jag tror mer på att om man ser folk röka i verkligheten och umgås med dem, som föräldrar och kompisar, så lockar det nog mer till att börja röka än om man ser någon på filmduken. I England har läkarorganisationen BMA (British Medical Association) förklarat krig mot glamouriseringen av rökning i nöjesindustrin. Med andra ord vill de har nya lagar och restriktioner mot rökning på film. Alla filmer där det är coola killar som röker måste föregås av någon sorts anti-rök-kampanj och om rökning framställs som positivt ska det var en åldersgräns på 18 år och dessutom måste rökande rollfigurer oftare dö eftersom de drar på sig sjukdomar som är relaterade till rökningen. Huvudargumentet för BMA är att de flesta blir rökare före de fyllt 18 år och de påverkas av det de ser på film och i tidningar. BMA vill skapa ett rökfritt England inanan år 2035. Jag tror i alla fall att BMA är ute och cyklar, jag tror inte att ungdomar låter bli att börja röka för att ingen röker på film, det finns så många andra tillfällen att stöta på rökare så det gör nog varken till eller från. Men försöka duger.
Läs även andra bloggares åsikter om rökning, film, cigaretter, reklam, BMA
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar