Att se med andra ögon

På ett sätt förstår jag om gemene man blir upprörd över att några läkare försöker skynda på att man ska få använda ny medicin och nya behandlingsmetoder för patienter, som inte gett sitt medgivande på grund av att de helt inte kan göra det, eftersom de är så sjuka att det inte går. Det är ju främst nya mediciner och behandlingssätt vid akut sjukdom som är problemet, eftersom dessa människor inte har någon god man eller annan som talar för dem i sådana här frågor. Om en människa kommer in på akutmottagningen efter en trafikolycka med skallskador hinner ingen med dessa formaliteter som att skaffa en god man. Eftersom lagen säger att anhöriga inte längre får ge sitt tillstånd till att den skadade patienten får vara ”försökskanin” så kan inte heller nya mediciner provas på dessa patienter. Jag tycker att man ska sätta sig in i situationen när ens barn eller annan närstående blir skadad och man inte har kunnat pröva nya läkemedel i forskningssyfte på grund av lagen och barnet dör. Då önskar man nog av hela sitt hjärta att forskningen hade kunnat bedrivas på icke nåbara patienter i akut skede av sjukdom, för då kanske, kanske ditt barn hade klarat sig bättre och kunnat leva vidare, eftersom man då visste hur man skulle behandla just denna skada för att rädda livet.

Jag kan förstå de elva framstående läkare som kräver en ny lag att även patienter som är för sjuka för att ge sitt medgivande måste bli tillgängliga för forskningen. Jag förstår deras frustration i en akut situation, när de är helt övertygade om att en ny medicin som forskats fram och verkar så lovande och dessutom kan rädda livet på någon, inte får användas för att patienten inte kunnat ge sitt tillstånd. Läkarna vill nu att lagförslaget skyndas på, den lyder ungefär som så att de särskilda företrädarna för patienten ska höra till hälso- och sjukvårdspersonalen, men vara självständiga och oberoende i förhållande till forskningsverksamheten eller läkemedelsprövningen. Alla övriga europeiska länder har lyckats införa EU-direktiven i sin lagstiftning så att denna angelägna forskning kan fortsätta. Direktiven offentliggjordes år 2001 och förslaget ligger fortfarande på justitiepartementets bord.

Jag tror att vi i vissa lägen måste lita på att doktorn vet vad han gör, att vi måste släppa lite på den personliga integriteten vid akut sjukdom och att våga släppa ansvaret när livet står på spel till dem som har utbildning, kunnande och erfarenhet. Om vi envetet säger nej till forskning inom sjukvården så kan vi inte räkna med att kunnandet, utvecklingen och livräddandet går framåt, och jag är helt övertygad om att vi ångrar det den dagen när vi själva blir akut sjuka i t ex hjärtinfarkt.

Still feel your hands I miss you so
This body shivers, I like to sleep now
Still feel your hands, the shape of your palm
This body shivers, I like to sleep now

(Lasse Lindh - Death of a woman)

Läs även andra bloggares åsikter om sjukvård, integritet, forskning, läkare, politik, samhälle