lördag 19 juli 2008

Barn är en gåva

Varför skulle någon vilja ha barn upp mot pensionsåldern i livet? Inom 30 år kommer kvinnor i alla åldrar att kunna skaffa barn, men varför måste man göra det möjligt? Ledande fertilitetsexperter förutspår i alla fall detta i tidskriften Nature. Avancerad teknik vid konstgjord befruktning kommer snart att tillåta forskare att använda hudceller för att skapa spermier och ägg som sedan blir embryon. Jag kan förstå om barnlösa par vill bli hjälpta på detta sätt när det inte finns någon annan utväg, men jag har väldigt svårt att tänka mig att frångå den naturliga biologiska tiden när kvinnan kan bli gravid för att utnyttja det. Varför skulle en 90-årig kvinna behöva bli gravid? Har hon inte velat ha barn innan eller kunnat bli gravid så får hon väl leva med det, loppet är liksom kört. Är det här en efterfrågan av karriärkvinnorna som väljer jobbet före barnen, när de plötsligt kommer på vid 45-50 år att det kanske vore roligt med ett par barn, att livet kanske inte bara innebär jobb och karriär? Jag tycker som förut att barn är en gåva och man ska inte hålla på och experimentera med själva livet. Bara för att det kommer att gå att använda hudceller för att skapa spermier och ägg i framtiden innebär inte det att mammorna, och papporna med för den delen, måste vara 70-80 år när de får barn.

Min yngsta dotter (hon är snart 19 år) brukar skoja med mig och säga att hon önskar sig en lillebror, och en lillasyster. Jag skrattar bara åt henne för det finns liksom inte i min tankevärld att få fler barn. Jag tycker det skulle vara det värsta som skulle kunna hända att bli gravid och föda barn nu, men så har jag ju faktiskt redan fött tre barn till världen. Jag undrar om jag hade tänkt likadant om jag aldrig hade fått några barn, om jag skulle ha gett upp tanken på att få barn för att jag passerat 50-årsstrecket eller om jag forfarande hade hoppats på att bli mamma. Intressant tanke...




Jag har alltid tyckt att mina föräldrar var gamla när de fick mig, för jag var ett "sladdbarn" och deras fjärde i ordningen. Pappa var nästan 43 år och mamma hade precis fyllt 35 år. Alla mina kompisar hade mycket yngre föräldrar och jag kommer ihåg att jag tyckte att mina var pinsamt gamla, men i dag är ju många i den åldern när de får sitt första barn.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Inga kommentarer: