Inget för mesar

Stark mat har jag alltid ätit med god aptit. Jag vill gärna ha lite hetta om jag lagar något till ris eller pasta, något som får kroppen att hetta och svettas. Jag måste erkänna att ibland kan det bli lite väl mycket hetta, men det brukar ju alltid gå att äta i alla fall. Jag brukar ofast använda chilipasta eftersom det finns på burk, men allra godast är färsk chili. När vi var i Turkiet och åt på en restaurang fick vi små gröna chili med oss hem för att så här hemma, bara för att de var så goda. Vi lyckades inte få några frukter av de fröna, men förra året hade vi röd chili i miniväxthuset. När man äter stark mat måste man se till att man har ris, bröd eller yoghurt till för att lindra hettan. Man ska absolut inte dricka vatten till för det gör att det känns ännu starkare.




Jag skulle nog i all fall tänka mig för två gånger innan jag skulle våga prova världen starkaste maträtt ”The Bollywood Burner", som serveras på en restaurang i London. Det är en curryrätt som innehåller Naga, en sorts chili som mäter 855 000 på den så kallade Scovilleskalan. Det är hundra gånger starkare än jalapeñon, som alltså kommer upp i 8 000. Innan man börjar äta måste ett papper skrivas på om att inte stämma restaurangen om kroppen tar skada eller om man skulle dö helt enkelt. En som provätit säger att efter en tugga sticker det i halsen, tungan domnar bort och ögonen tåras. Det känns som tandläkarbedövning i hela munnen, man ser stjärnor och alla smaklökar är som bortblåsta. Efter en stund börjar svettningarna, man får ont i magen och blir yr. Det låter som en riktig kick!

Läs även andra bloggares åsikter om mat, chili, naga