Sjukt kroppsideal

Det är ju inte bara i Hollywood som alla är så utseende- och kroppsfixerade. Även i England och Sverige är det numera fult att ha en normal kvinnokropp. Även om brösten är helt normala så är det fullt accepterat att förstora dem och när kvinnorna har fått barn så måste alla spår som påminner om graviditet utplånas. Allt fler kvinnor känner sig missnöjda med sin kropp och jag undrar vad det beror på. Inte tror jag att deras män bryr sig om några hudbristningar på magen eller att brösten inte är lika uppåtstående som innan de blev gravida. Nej, det är kvinnorna själva som är så himla kroppsfixerade så det är sjukt helt enkelt, och som hetsar varandra. Allting går till överdrift vad gäller bantning och plastikkirurgi, vid minsta lilla överflödigt kilo måste det bantas bort och hela livet går bara ut på att räkna kalorier. Men vilket liv är det egentligen, att ständigt vara missnöjd och sträva efter att vara så perfekt som möjligt? Varför inte strunta i allt sånt och bara leva? Varför måste alla se lika smala, vackra och perfekta ut när vi egentligen inte är det från början? Jag anser att det måste få synas att jag har fött tre barn, jag har kommit till den insikten att jag aldrig mer kommer att bli trådsmal igen som jag var innan jag fick barn, och det känns så skönt att äntligen ha kommit till ro och kan njuta av livet för det är alldeles för kort för att man ska jaga kalorier och ständigt spegla sig för att hitta skavanker som måste rättas till på operationsbordet. Jag tycker att dagens kroppsfixering som drabbar unga kvinnor är det mest sjuka och onödiga som någon kan ägna sig åt. Jag har läst flera bloggar som bara beskriver jakten på den perfekta kroppen och optimala kaloriintaget och bästa träningen. Jag tycker det är sorgligt att så många kvinnor ägna sig åt detta i stället för att njuta av livet och bara vara som de är.

Läs även andra bloggares åsikter om utseende, kroppsfixering, bukplastik, graviditet, kvinna, kropp, bantning, plastikkirurgi, träning, mammakropp