I går var det en deppdag, men idag känns det bättre. Så är väl livet, det går upp och ner, men för det mesta är jag väl lycklig utan att jag reflekterar över det. Alla lyckliga dagar fladdrar så snabbt förbi utan att jag tänker på det, så jag hinner inte riktigt njuta av de lyckliga stunderna. Det är lättare att komma ihåg de olyckliga dagarna, de dröjer kvar i sinnet längre. Men som helhet är livet lycka och det är ofta små saker som gör det värt att leva, men också stora saker som att få vara frisk, att ha någon eller några att älska, att kunna förverkliga några av sina drömmar. Jag vet ju att alla inte kan vara lyckliga hela tiden, för är man inte olycklig ibland skulle man inte uppskatta de lyckliga dagarna. Jag tycker att man ska acceptera att det är en del av livet att det går upp och ner, att man ska våga vara mindre lycklig ibland, och att inte bara jaga hela livet efter att vara lycklig, för då blir man också garanterat olycklig. Och vem har sagt att livet ska vara lätt att leva?
Läs om "Stoppa den växande lyckofascismen" här på SvD.
Läs även andra bloggares åsikter om lycka, olycka, känslor, livet
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar