Nu har förmiddagen gått och jag är helt slut. En läkare hos oss brukar säga: "Det här är inget sjukhus, det är ett dårhus." Jag är faktiskt beredd att hålla med. Det har varit hektiskt på jobbet ända sedan midsommar och mitt flexkonto ökar med alarmerande hastighet, jag hinner knappt ta lunch om dagarna. Det är bara skriva, skriva, skriva, och någon sortering hinner jag nästan inte med, jag får koncentrera mig på journaler som måste vara klara till de bokade återbesöken. Dessutom verkar det ha blivit någon epidemi i dödsfall, men våra patienter är ju gamla och allmänt nergångna redan när de kommer till oss, och det är tyvärr inte så lätt att hålla liv i alla tills de hinner iväg till annat boende.
I dag är det dessutom bara elände på nyhetssidorna, för Riksbanken höjer reporäntan med 0,25 procentenheter och den har alltså höjts från alldeles lagom låga 1,5 % för 3 år sedan och ligger nu på 4,5 %. Marknadsräntorna steg rejält efter Riksbankens besked, men samtidigt stärktes kronan mot dollarn och euron, vilket är bra så här i semestertider. Det är ju mindre bra att våra lånekostnader kommer att bli högre, och det märks ju rejält i plånboken vid minsta lilla räntehöjning. Jag antar att Riksbanken höjer räntan nu för att ínflationen har fortsatt att stiga och är för tillfället på den högsta nivån sedan mitten av 1990-talet.
Nästa elände som fångar min blick bland nyheterna är att Fredrik Reinfeldt vill ha kvar FRA-lagen. Han tycker inte att FRA-lagen behöver ändras och menar att kritikerna till lagen inte har förstått vad den går ut på. Han vill alltså få hela svenska folket att framstå som mindre vetande! Jag har förresten fått två mejl från två olika riksdagsmän eftersom jag skickat protestmejl till riksdagen, och det är ju inte illa pinkat (att bemöda sig att skicka svar menar jag).
Läs även andra bloggares åsikter om Riksbanken, reporänta, ekonomi, Fredrik Reinfeldt, FRA, FRA-lagen
torsdag 3 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
FRA-krisen visar på en enorm förtroendeklyfta som maktrhavarna måste beakta.
Så var det räntan.
Kronan har hittills inte stärkts. I övrigt förstår jag inte hur räntehöjning kan stoppa en externt given kostnadsinflation med mindre konjunkjturen dämpas tillräckligt, vilket medför kraftig försämring av sysselsättningen med åtföljande försämring av statfinanserna, vilket ju sänker kronan ånyo. Jag förstår kort sagt inte vad Riksbanken håller på med. Är det bara inflation -> räntehöjning som gäller? Är det SÅ primitivt kan vår penningpolitik lika gärna drivas av en sjuåring. Problemet är att våra "ekonomer" maskerar sin idétorka i "sakkunnigt" floskelspråk, som impar på alltför många, men som vid närmare kritisk granskning upplöser sig i tomma intet.
Skicka en kommentar