Segare än segast

Jag orkar inte ens läsa något överhuvudtaget i nyhetsväg om kriget i Mellanöstern, jag blir deprimerad när allt handlar om död och elände. Blogginspirationen lyser med sin frånvaro, allt känns seeegt och träääligt. I bilen på väg hem från svärmor fram mot kvällningen tog jag mig en liten tupplur, som var mer än välbehövlig. Allting går på halvfart, trots att det varken blev särskilt blött eller sent i går kväll, eller i natt rättare sagt. Kanske är det vetskapen om att i morgon är en jobbardag som gör att allting känns så förbannat tråååkigt.

Jo och jag lyckades i alla fall svänga ihop ett par pizzor till kvällsmat, men det var nästan på gränsen till vad jag mäktar med just nu. Jag är nog mer nergången än vad jag trodde efter ett par feberperioder och det tar tid att återhämta sig. Okej, jag ska bara jobba en dag, och det måste jag väl orka utan att krevera, men sedan ska jag ju vara ledig i tio långa dagar, åka till solen och hämta nya krafter. Gud, så skönt det ska bli!


Pizza med tomatsås, lök, kebabfeferoni, oliver och ost.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Israel, Gaza, Palestina, krig, jobb, tankar, sjukdom, pizza, mat