Hon ser i alla fall snäll ut

Efter att ha varit på resande fot mest hela gårdagen, till Stockholm och tillbaka på allt som allt 6 timmar, är K dödstrött i dag. Han har verkligen sovit precis hela dagen, med undantag för någon halvtimme då vi skjutsade pappa till mamma. När vi satt där fick K en fruktansvärd huvudvärk, så här hemma vid datorn sitter jag alltså och han ligger på soffan - igen. Vi ska tillbaka till hemmet och hämta pappa om någon timme, för att skjutsa honom tillbaka hem.

Det är verkligen inte upplyftande att sitta där på hemmet. Det är svårt att prata med pappa för han hör så dåligt och det går inte att föra någon som helst konversation, varken med honom eller mamma. Hon förstår nog allt vi säger, men svarar lite tokigt, så det blir inte så mycket sagt egentligen. Nu har hon i alla fall fått dit sin älskade lilla gosekatt att kela med, och jag tyckte hon verkade vara lite piggare i dag. Hon klagar dock på att hon inte förstår vad personalen säger, hon tycker för övrigt att det bara är "zigenare" som jobbar där. Men jag begriper precis vad hon menar. Hittills har vi inte träffat en enda som talar svenska utan ganska mycket brytning, och till och med vi som är friska och fullt hörande har svårt att begripa vad de säger.

När en av personalen kom in med kaffe pekade mamma på henne och sa:
"Titta, så här ser de ut."

Jag fann mig dock ganska snabbt och sa att jag tycker hon ser så snäll ut. För det gör hon verkligen.

Läs även andra bloggares åsikter om mamma, pappa, demens, hörselnedsättning, personal, språkförbistring, invandrare, korttidsboende, Rostahemmet