Knockout

Ingen kan väl ha undgått att missa att Ingemar Johansson "Ingo" har gått bort. Vad jag inte kan förstå varför en boxare, som blev världsmästare för snart 50 år sedan, fortfarande kan vara så populär. Dessutom slutade han boxas redan 1963 och det är ju några år sedan. Men tydligen gjorde han något enstående den där gången i juni 1959. Två miljoner svenskar hörde direktreferatet av matchen via Radio Luxemburg eftersom Sveriges Radio inte sände. Efter att ha knockat Floyd Patterson i tredje ronden fick Ingo 1 200 hyllningstelegram, bland annat från kung Gustaf VI Adolf, statsminister Tage Erlander och FN:s generalsekreterare Dag Hammarskiöld. Jag tror att alla andra tyckte att det var en jättestor grej, men själv firade han segern med hamburgare tillsammans med sin fru Birgit. Ingemar Johansson blev i med att han tog VM-titeln enligt alla Sveriges störste idrottsman genom tiderna.

Jag ska väl inte säga emot, men jag tycker inte att detta är märkvärdigare än något annat i idrottsvärlden. Jag tycker inte ens att boxning skulle tillåtas som sport. Dessutom förlorade Ingo världsmästartiteln redan året efter till Floyd Patterson igen. Så varför sådan hysteri kring denne före detta världsmästare i boxning? Men tydligen är det så inom boxningen, en gång mästare, alltid mästare. Även om jag inte kan förstå det, så måste det vara väldigt stort.

Läs även andra bloggares åsikter om boxning, Ingo, Ingemar Johansson, världsmästare, död, idrottsman, idrott, Floyd Patterson, hysteri, legend

Vårkänslor

I dag fick jag verkligen vårkänslor. Så mycket att jag bara var tvungen att köpa tulpaner. Jag drogs som en magnet till den där disken där tulpanbuketterna stod på rad i hinkar. Tänk att några blommor kan inge så mycket hopp. Vårkänslorna kom med en gång och fåglarna kvittrade utanför köksfönstret. För nu är jag säker. Det kommer att bli vår i år också.

Läs även andra bloggares åsikter om vår, vårkänslor, tulpaner, fågelkvitter, blommor

Vuxna som mobbar

Att välja vilka kompisar man vill gå med i skolan är väl okej, om man nu får gå med de man har valt. Under mina barns skoltid fick de välja några kompisar som de helst ville gå tillsammans med, både när de skulle börja fyran och sjuan. Det har dock aldrig varit tal om att välja bort några klasskamrater. Jag tycker både att det är bra och dumt att göra helt nya klasser, samtidigt som de ska byta skola. Det som är bra är att barnen får nya kompisar, men det dåliga är ju framför allt att de kan förlora sin bästa vän, som kanske får en annan bästa kompis i den nya klassen. Det är tillräckligt stor omställning att gå från lågstadium till mellanstadium och från mellanstadium till högstadium ändå, utan en massa tjafs om vilka de ska få gå tillsammans med av de gamla klasskamraterna.

En av våra tjejer skulle i sjuan hamna med kamrater som hon aldrig umgicks med, fast de fick välja så många som sex av sina bästa vänner. Gissa om vi fick bråka med rektorn, som jag inte för övrigt tycker är helknäpp och inte har något till övers för. Efter många telefonsamtal både från mig och från andra föräldrar, och många heta diskussioner, fick till slut rektorn ge sig och låta henne börja i den klass hon ville gå i, tillsammans med sina bästisar. Som "straff" för att vi bråkade om hennes byte av klass blev rektorn väldigt avogt inställd till henne. Hon var väldigt duktig i skolan och har alltid haft högsta betyg i svenska. När hennes ordinarie lärare blev sjuk skulle rektorn sätta betyg. Han ville sätta G-, men som tur var fanns det fler lärare som var med och bedömde och opponerade sig, så hon fick sitt MVG i alla fall. Det var också rätt åt rektorn när hon dessutom vann novelltävlingen som bibliotekst och elevrådet ordnade. Som av en slump råkade jag titta på rektorn just när de ropade upp hennes namn, men han rörde inte en min, och var nog tvungen att anstränga sig för att ens applådera. Så mobbing förekommer inte bara bland barnen själva, utan obekväma elever kan också bli mobbade, av både lärare och av självaste rektorn, som för övrigt älskade att höra sin egen röst och verkligen tjatade om att hur bra "hans" skola var.

Läs även andra bloggares åsikter om mobbing, utfrysning, lärare, rektor, elever, klass, delning, skolbyte, bästis, kompis, betyg

Klonad hund

En del människor är ibland hysteriskt rädda för att bryta mönster, göra något oväntat, eller helt enkelt göra tvärtom mot vad de brukar göra. De måste alltid äta på vissa tider, åka till samma semesterort flera år i rad, till och med till samma hotell och helst till samma rum, alltid handla på torsdagar. Rutiner och mönster måste följas, allt blir katastrof annars. Rädsla för att tvingas konfronteras med något utanför ramarna plötsligt och oväntat.


Något liknande ett sådant mönster ser jag i paret som lät frysa ner sin hunds DNA för att kunna klona den och sedan få en likadan hund (för att den var så mänsklig!!!). Men varför vill man ha en likadan hund som man redan haft? Det är ju ändå inte samma hund, bara att den ser likadan ut och kanske beter sig likadant, men det är ju ändå inte samma hund och kommer aldrig att bli. Det är väl det som är charmen med att ha husdjur, att alla har sin egen personlighet och att alla är unika. För 155 000 dollar, runt 1 miljon kronor, fick de alltså en klonad hund, som egentligen inte alls är som deras förra hund, den har bara samma DNA. De kunde lika gärna ha köpt en "riktig" hund av samma ras och sparat sina pengar.

Läs även andra bloggares åsikter om kloning, bioteknik, labrador retriever, hundar, DNA, pengar, USA

Snål, eller ekonomisk

Vem har sagt att alla ljusen i ljuskronan måste vara i samma färg och lika långa? När vi köper en sexpack (med ljus, inte öl) blir det ett ljus över varje gång vi byter i ljuskronan. Naturligtvis måste vi ju använda dem som blir över också, annars har vi snart hela lådan full med udda ljus. Och om vi har bjudit hem vänner på middag brukar vi faktiskt byta ljus så alla blir likadana. Annars börjar de nog undra.

Läs även andra bloggares åsikter om ljus, färg, storlek, ljuskrona, olika, lika,

Madonna live

Den 9 augusti kommer Madonna till Ullevi i Göteborg. Vissa undrar vad hon ska här att göra. Men smaken är som baken. Delad. Och hon är lika gammal som jag. Inte snart 60 i alla fall. Jag tycker att det är på tiden att hon kommer hit, sist var visst 1990, också det i Göteborg. Biljetterna till den här konserten släpps den 9 februari via Ticnet. Om det är någon artist jag skulle vilja se live så är det ju faktiskt Madonna.

Läs även andra bloggares åsikter om Madonna, musik, turné, Göteborg, Ullevi, biljetter, Ticnet, video, YouTube

Fettbomb

Borde inte sån här fryst färdigmat vara idealisk för dem som vill gå ner i vikt genom att äta mer fett? Men de kanske innehåller för mycket kolhydrater också. Själv försöker jag undvika dessa fettbomber, jag tycker inte det finns något som är gott. Jo förresten, Karins lasagne kan jag få ner om det kniper.

Läs även andra bloggares åsikter om färdigmat, fett, djupfryst, kalaribomb, onyttigt, härdade fetter

Tankar om livet

Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Följer inte den utstakade vägen. Ibland behövs kanske lite krumbukter, man måste kanske ta en annan väg än den men tänkte från början. Men hur kul vore det att leva om man man visste hur livet kommer att se ut, om man inte kunde avvika från den tänkta banan? Livet är fullt av överraskningar. Både angenäma och oangenäma. Ibland blir man glad och ibland lite ledsen. Och ibland kommer man in en återvändsgränd och inser att man måste backa tillbaka. Men det brukar alltid ordna sig ändå i slutänden, hur krokig vägen än kan tyckas vara. Det finns hopp.

Läs även andra bloggares åsikter om livet, tankar, lycka, olycka

Det är en konst

"Hon äter ur ett sugrör", säger Magdalena Graafs mamma.

Om jag ska märka ord, hur äter man ur ett sugrör?

Men kan äta ur en skål eller direkt ur kastrullen.

Man kan få in sig mat (eller vätska) via sugrör, eller med ett sugrör. Men att äta ur ett sugrör är nog lite svårt.

Hoppas hon mår bättre snart så hon kan äta mat på vanligt sätt.

Läs även andra bloggares åsikter om Magdalena Graaf, sjuk, subduralblödning, mat, sugrör, Let's dance

Läcker tårta

När till och med Linda Rosing tyckte att den manliga strippan, eller heter det stripparen, blev för närgången när han ville att hon skulle smörja hans snopp, så gick han kanske lite för långt. Tänk vilken hemsk upplevelse att få en naken karl rätt upp i synen medan alla vänner tittade på. Jag förstår om Linda Rosing inte ville vara kvar på sitt eget 35-årskalas, hon fick väl en chock när hon fick se en naken karl.

På bloggen skriver Linda Rosing att det var en underbar kväll, men det var väl innan den nakne mannen dök upp. Jag tycker att hennes tutt-tårta var ganska läcker. Kanske lite osmakligt med tuttar, men ändå.

Läs även andra bloggares åsikter om Linda Rosing, födelsedagsfest, strippa, naken, snopp, blogg, tuttar, tårta, tuttårta

Stackars barn

Finns det egentligen något tillräckligt hårt straff för en mor som hjälper till att ha ihjäl sin lilla tvååring? Hade hon varit det minsta normal som mamma hade hon aldrig låtit det gå så långt. Den tvååriga flickan piskades med läderbälten tills hon var gul och blå. Hon trycktes ner med huvudet i ett badkar med kallt vatten och hon blev kastad i golvet flera gånger. Flickans styvpappa tyckte att den lilla tvååringen skulle lära sig diciplin och mamman ingrep inte utan hjälpte till och med till med misshandeln och till slut dog lilla Riley Ann Sawyer. En mamma ska väl skydda sitt barn med sitt eget liv och jag tror att 99.99 % av alla mammor skulle gjort det. Otur för Riley Ann Sawyer att hennes mamma inte brydde sig om henne tillräckligt för att förhindra dödsmisshandeln.

Läs även andra bloggares åsikter om misshandel, dödsmisshandel, tvååring, flicka, styvpappa, Texas, USA, straff, mamma, barn

Välkommen till världen

I går efter jobbet blev jag glatt överraskad när jag fick ett sms att lilla Isabell kommit till världen kl 09.30. Eftersom familjen har två pojkar innan kändes det kul att de fått en flicka. Mamman har ju sagt att hon är en "killmamma" så vi får väl se hur det blir med det nu. Det var ju tur att det var lilla Isabell i magen, jag trodde(och även hennes mor)att det var gallsten eller magkatarr innan hon ens visste att det var ett litet barn i magen. Så kan det gå.

Eftersom vi planerar att göra om i vårt sovrum åkte vi till den stora affären norr om stan för att titta på tapeter. När de inte hade precis dem vi letar efter tog vi en runda i affären. Det var rea på lite allt möjligt eftersom de håller på och bygger om. I stället för tapeter kom vi hem med tre par gardiner och två stora dukar och allt detta kostade bara drygt 300 kronor. Ibland kan man göra fynd, även om man inte åker till Ullared.


Ylva Maria Thompson har förresten öppnat erotikoutlet där, i Ullared. Tja, ska man öppna en sådan affär någonstans i Sverige så är det väl inte ett så dumt val, för i princip alla åker till Ullared och handlar. Hur många av dem som är intresserade av en erotikoutlet får väl framtiden utvisa.

Läs även andra bloggares åsikter om bebis, nyfödd, Isabell, gardiner, dukar, rea, Ullared, erotikoutlet, Ylva Maria Thompson, handla, köpa

Ordlös Onsdag - Himmel och Hav

Efter en rejäl regnskur kändes det nästan lite magiskt när det blev ett litet hål i molnen och solen lyste på vattnet.

Bilden ingår i kedjan Ordlös onsdag.

Läs även andra bloggares åsikter om ordlös onsdag, foto, himmel, hav, sol, magi, Kanarieöarna

Matsnusk

Restaurangsnusk är nog mer vanligt än vi tror. Det är nog tur att man inte vet ibland hur maten man får på tallriken är behandlad. I Göteborg serverar de pasta som legat på golvet till skolbarnen. En sak undra jag ju, har det hänt förr att de gett ungarna mat som legat på golvet eller om det var en engångshändelse. Men det man inte vet har man inte ont av. Synd för kökspersonalen att det hela finns på film, men en väldig tur för barnen att det hela avslöjades. Hoppas bara att ingen blev sjuk av maten.

Läs även andra bloggares åsikter om mat, skolmat, pasta, golv, skolor, snusk, bakterier, film, kökspersonal, Göteborg

Mer personal på FK

Försäkringskassan, denna myndighet är ständigt i blåsväder. Jag är glad att jag inte jobbar där i alla fall. Något fel måste det ju vara på organisationen när en människa som inte kan arbeta för ryggont ännu inte fått något besked om hon får sjukpenning eller ej ens efter sex månader. Att inte få besked, inga pengar, inte kan bo kvar i sitt hus för att FK:s kvarnar mal alltför långsamt är inte acceptabelt. Det är väl inte konstigt att folk blir förbannade och klagar. Det är väl klart att en enskild anställd inte kan rå för att de har en orimlig arbetssituation, men de måste väl ändå förstå att sjuka, fattiga människor måste få ut sin ilska och ringa dit och klaga. Vart ska de annars vända sig? Till slut blir ju människor desperata. Gunvor G Ericson, riksdagsledamot för Miljöpartiet, föreslår att FK ska betala ränta på pengar som inte betalas ut i rimlig tid. Tyvärr tror jag inte att det förbättrar arbetssituationen på kassan, och skulle väl det göra det gigantiska ekonomiska underskottet ännu större, och då får väl människor inte heller några pengar. Nej, det enda som skulle kunna rädda kassan är mer pengar och mer personal, något som regeringen Reinfeldt måste ta tag i nu på stört. Men statsministern är nog inte villig att släppa till några pengar, det lät i går på tv som om han inte är ens är övertygad om att mer pengar skulle kunna få skutan på rätt köl igen utan att Försäkringskassans personal måste bli effektivare. Hurra, för sådan optimism från landets ledare. Försäkringskassans åtagandet har växt dem över huvudet, men statsministern tvekar att hjälpa till och tror på mirakel. Det är ju inte FK som mest tjänar på att pengar skjuts till utan folket, som väntar på besked och pengar.

Läs även andra bloggares åsikter om Försäkringskassan, FK, handläggning, personal, pengar, utbetalning, besked, sjukersättning, föräldrapenning, ränta, Fredrik Reinfeldt, politik, regeringen

Dikt och förbannad lögn

Två svenska forskare (se där, nu handlar det om forskning igen) har blivit hotade att åtalas efter att de publicerat en artikel där de dömer ut användningen av lögndetektorer. Företaget som tillverkar lögndetektorerna hotar med att stämma svenskarna för förtal om de skriver mer i ämnet.

Jag har faktiskt aldrig trott på att lögndetektorer funkar i verkliga livet, trodde det var mest på film de tog till såna metoder att testa om någon ljuger eller inte. Lite science fiction. Men det är många myndigheter, banker och försäkringsbolag i flera olika länder som använder lögndetektor för att avslöja bluffare, eftersom de tror att maskinerna fungerar. Och det är ju klart att företaget Nemesysco inte vill att några svenska forskare avslöjar deras bluff och båg, eftersom de lever på myndigheters godtrogenhet och vill prångla ut så många lögndetektorer som möjligt.

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, hot, åtal, lögndetektor, Nemesysco, lögndetektortest, myndigheter, bluff, lögn, ljuga

Åtta barn på en gång

Men är det verkligen rimligt att behöva bära så många som åtta barn i magen? Fast egentligen trodde de att det "bara" var sju. Vem som helst kan ju räkna ut paret har fått hjälp på någon klinik med infertilitetsbehandling och jag tycker att det är ganska dumt att sätta in så många befruktade ägg i en kvinnas livmoder, om det nu är så det har gått till. Visst är det väl roligt att det äntligen blir barn om de har längtat efter ungar och nu fått lite hjälp på traven, men varför åtta på en gång? Risken att någon bebis inte klarar sig är ju överhängande eftersom de inte kan växa och bli så stora, utrymmet är ju faktiskt ganska begränsat i magen. Vi får väl hoppas att det går bra för dessa åtta små bebisar i alla fall. Mamman ska amma alla sina barn uppger sjukhuset, och jag kan tänka mig att hon inte kommer att hinna något annat än det de närmaste månaderna. När alla har fått en omgång mat, är det bara att börja om från början igen.

Läs även andra bloggares åsikter om USA, flerbarnsfödsel, åttlingar, sjulingar, bebisar, ungar, barn, infertilitetsbehandling, IVF, klinik, barnlöshet,

Man kan forska på allt

Undrar hur mycket tid och pengar som läggs på forskning här i världen. Visst, forskning leder oss framåt och är absolut nödvändigt, men även forskning är relativt. Hur vet man att det är just livlig sexuell aktivitet i yngre dagar som kan ge en ökad risk för prostatacancer senare i livet? Det kanske är för att de åt sex korvar i stället för fem i skolmatsalen, eller för att de inte åt ägg till frukost eller för att de åt bulldeg när de var små. Det beror väl på vad man tittar på för samband som bestämmer forskningsresultatet. Vid studien i Nottingham fann man i alla fall ett betydande samband mellan prostatacancer och den sexuella aktiviteten i 20-årsåldern samt onanivanor i 20- och 30-årsåldern. Hur betydande sambandet är kan man ju undra, när svenska läkare säger att skillnaderna är procentuellt små och att det inte finns någon anledning att ändra sina sexvanor.

En annan studie som är gjord i USA och som absolut inte är flum enligt Stephan Rössner, är att man sett att ett virus som ger förkylningssymptom kan orsaka fetma hos människor. Viruset ad-36 är luftburet och ger symptom som hosta, halsont, diarré och inflammation av ögats bindhinna, men orsakar också att antalet fettceller i kroppen ökar. En intressant tanke, och det vore väl perfekt om man kunde vaccinera mot fetma i framtiden. Då kanske lite av forskningspengarna kunde gå till mat till de svältande barnen runt om i världen i stället.

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, studie, sex, sexvanor, prostatacancer, onani, fetma, virus, fettceller, USA

Utan ord

Fler "utan ord" hittar du hos Pumita.

Läs även andra bloggares åsikter om utan ord, foto, fotoutmaning

Inte på köphumör

I dag efter jobbet åkte vi till M-berg för att spendera lite pengar. K fick presentkort när han fyllde och hade tänkt att köpa jeans eller något annat. Men visst är det konstigt att när man inte har några pengar att handla för så hittar man alltid jättemycket snyggt som man kan tänka sig att köpa, men när man har pengar så hittar man inte ett skit. Vi gick in och ut i alla affärer, men jag såg inte ett klädesplagg som jag kunde tänka mig att inhandla. Allting var jättefult, det är konstiga modeller och murriga mönster och gräsliga färger. Jag har ju fått pikar från andra i familjen för att jag bara köper svarta kläder, men jag tänker inte klä mig som en fågelskrämma för det. Nej, köplusten fanns inte helt enkelt, och det är ju lika bra det. Lönen lär nog gå åt ändå.


Vi avslutade vår s k köprunda med att äta hamburgare på Max eftersom K hade rabattkuponger. Sedan åkte vi till ett par byggvaruhus för att titta på golv till köket och tapeter till sovrummet. Jag har inte bestämt mig för vilken färg vi ska satsa på i vårt sovrum, men det lutar väl åt grått kanske. Eller beige. K ser i alla fall ingen skillnad eftersom han tror att det är samma färg. Men om jag känner oss rätt blir det nog någon helt annan färg när vi väl bestämt oss. Vilket lär ta sisådär 114 år.

Läs även andra bloggares åsikter om Marieberg, köpcentrum.pengar, presentkort, kläder, affärer, Max, hamburgare, byggvaruhus, tapeter, golv

Riktigt skitsnack

Sickna problem de har i Norrland med bärplockarna. De bajsar i skogen utan att täcka över efter sig. Följden blir att älgjägarnas hundar rullar sig i bajset och luktar illa. Säger Kent Larsen, f d Robinsondeltagare, och som tröttnat på att bärplockarna skräpar ner och bajsar i skogen och därför skrivit till Lycksele kommun om problemet. Han tycker att kommunen gott kan ställa ut bajamajor i skogarna runt omkring så bärplockarna kan gå på toa som vanligt folk gör. Eller så kan de lära sig att täcka över bajset. För det gör ju älgarna och hararna och hundarna och alla andra djur i skogen. Hur kan älgjägarna veta att det är bärplockarbajs och inte hundbajs som hundarna rullat sig i?

Läs även andra bloggares åsikter om bärplockare, Norrland, Kent Larsen, Robinson, bajs, bajamaja, hundbajs, älgjägare, jakthund, skit, rulla

Allt för konsten

Jag undrar om inte en konststuderande som "spelar" psykiskt sjuk också behöver vård, på riktigt. Det låter som ett väldigt konstigt examensarbete. Alla duktiga konstnärer har väl alltid betraktats av somliga som lite udda och en smula introverta människor, konstiga helt enkelt. Det låter i alla fall som en mycket dålig och inte så genomtänkt idé att spela psykiskt sjuk och bli vårdad på psyket för konsten.

Läs även andra bloggares åsikter om konst, konststuderande, psykvård, psyket, resurser, konstnär, konstfack, bluff, missbruk

Vad är det för ett ljud?

Ni missade väl inte att "Mia och Klara" började med nya avsnitt i kväll? Tyvärr fungerade inte vår parabol som den skulle, utan det var atmosfäriska störningar på grund av ymnigt snöfall eller dimma förmodligen, ganska irriterande. Förhoppningsvis blev inspelningen av bättre kvalitet. Jag tycker att kvällens avsnitt mest var sorgligt, med Gulletussans skilsmässa från sin Mattias, ishockeyproffset på elitnivå. Hoppas att det reder ut sig för henne, det är ju sju avsnitt kvar i serien.

Ansi och Mona kommer inte att komma tillbaka i den här omgången, men vi återupplivar dem i det här klippet.



Läs även andra bloggares åsikter om Mia, Klara, Ansi, Mona, Gulletussan, Mia och Klara, plågsam, sorglig, smärtsam, humor, tv, serie, YouTube,

FOTOTRISS - Ätbart

Jag blev inspirerad när jag tittade runt på lite bloggar att delta i FOTOTRISS. Denna vecka föreställer bilderna något ÄTBART.


Detta är väl i alla fall ätbart, men kanske inte alltid så gott, och mätt blir man ju bara för stunden.


En del hatar sushi, andra fullkomligt älskar det. Jag tillhör de senare. Gott, gott.


Denna maträtt kanske inte ser ut något för världen, men ack så god i all sin enkelhet. Tagliatelle med carbonarasås och små körsbärstomater.

Läs även andra bloggares åsikter om fototriss, ätbart, bilder, foton, blogg, söndag

Bluffnummer och getter som stjäl

Aftonbladet har lyckats publicera en lista över nummer (igen) som man inte ska ringa tillbaka till om man blir uppringd, med en signal, mitt i natten. Om man gör det kan det kosta flera hundra kronor eftersom det bara är bluffnummer som vill lura folk på pengar. Tydligen finns det människor som ringer tillbaka och det kommer det väl alltid att finnas, och det kommer väl alltid att finnas människor som bluffar och vill roffa åt sig pengar. Vad jag undrar är varför man publicerar en lista med en radda nummer som ingen ändå kommer ihåg?

Polisen verkar ju dock inte göra så mycket åt saken, eftersom de säger att om de stänger nummer så kommer det nya. Att ha en sådan inställning och låta bluffmakarna hållas är väl inte så bra. I så fall skulle väl det vara meningslöst att ens jaga några brottslingar, det finns ju alltid flera.


Att vara polis är nog inte så lätt, men jag undrar om inte polisen i Nigeria har fått ett hopplöst fall på halsen. En get sitter i finkan misstänkt för väpnat rån och för att ha stulit en bil. Geten blev gripen av ett medborgargarde i Nigeria. Vem som helst begriper väl att en get inte kan ha gjort detta, men de hävdar att djuret i själva verket är en förvandlad trollkarl. Nu sitter geten hos polisen, som måste bevisa vetenskapligt att en människa förvandlats till en get. Till polisens försvar måste sägas att de inte är så välutbildade i den nigerianska poliskåren, och det kan man väl hålla med om.

Läs även andra bloggares åsikter om telefonnummer, bluff, bluffnummer, utlandet, pengar, lurad, polisen, Nigeria, get, trollkarl

Envis pappa

Att min 93-årige pappa är envis visste jag, men inte att han var så jädra stursk. Vi bestämde i onsdags att vi skulle skjutsa honom till mamma i dag. Antagligen kunde han inte vänta till klockan två, utan han ringde hit vid lunchtid.

"Jag tar bussen till mamma i dag, vi har ju inte setts sedan i onsdags", sa han.
"Nej, men vi ska ju skjutsa dig, det sa vi ju", sa jag. "Det har ju snöat och det är jättehalt."
"Nej, men om jag åker till J-torget och byter buss där så behöver jag inte gå så långt. Det går lika fort att åka buss som att åka bil."
"Nej, vi kommer och hämtar dig och skjutsar dig till mamma. Vi kan komma på en gång", försökte jag.
"Ja, men då säger vi så, jag tar bussen, den går om åtta minuter."
"Okej, gör det då", svarade jag uppgivet.

K ville dock inte höra talas om att hans gamle svärfar skulle åka buss. Han ringde upp pappa igen och sa att han skulle komma och hämta honom direkt och skjutsa honom till mamma.

"Jaha, ja. Då säger vi det."

Pappa vågade nog inte säga emot K.

När de kom fram till hemmet sa pappa: "Det var ju bra, nu kom jag ju direkt på ingången."

Jo, just det, det var ju det som var meningen.

Läs även andra bloggares åsikter om föräldrar, pappa, mamma, buss, skjutsa, bil, telefon, envis, snö, halt, svärfar, nöjd

Mode och trender

Nästan allt mode har en cykel på ungefär 30 år. Allting kommer tillbaka. En tid har det ju varit modernt med 1970-talsstil, något som jag för övrigt betackar mig för. Men de som själva är födda på 1970-talet verkar älska stilen. Nu är furumöbler och inredning i furu på väg att bli trendigt igen, alltså det vi hade på det kära 1980-talet, och jag kan tänka mig att det är åttiotalisterna som vurmar för den stilen, de är ju uppväxta med furumöbler. Det är alltså så, att lagom som man har tröttnat på möblerna och gjort sig av med en stil, så är den också på väg tillbaka. Det är kanske något att tänka på. Behåller man stilen tillräckligt länge blir den het igen. Fast, vem vill ha samma möbler i 30 år? Förresten så har jag nog bara såna möbler som jag trivs med, fast de är lite omoderna, och fallit för inredningstrender har väl aldrig gjort. Det är jag nog för praktisk för.

Läs även andra bloggares åsikter om mode, trender, möbler, inredning, furu, stil, inne, inredningstidningar, Ikea

Hur bra är fettrik kost egentligen?

På eftermiddagsfikat i går på jobbet kom vi in på det här med olika dieter och hur man bäst går ner i vikt. En av undersköterskorna satt och åt avokado och hon påstår att hon mår mycket bättre nu när hon äter kolhydratfattig kost och i stället äter mer fett. Hon säger att hon är piggare, inte så svullen och känner att magen också mår bättre. Jag vet inte, jag kan tänka mig att man snabbt går ner i vikt om man nästan utesluter kolhydrater, det har jag ju själv märkt, men hur blir det i det långa loppet? Jag får en känsla av att kärlen blir ihopkleggade av allt fett och jag undrar hur man mår i det långa loppet. Nej, jag förespråkar fortfarande en allsidig kost, jag tror inte på några mirakelkurer. Det enda som hjälper när man vill gå ner i vikt är att äta mindre, men allsidigt så man får i sig alla näringsämnen som kroppen behöver, och framför allt röra på sig mera. Sen kan de ju finnas kortsiktiga genvägar att nå trivselvikten, men det svåraste är väl att behålla den.

Läs även andra bloggares åsikter om vikt, fett, diet, viktminskning, kolhydrater, fleromättat fett, hjärt- och kärlsjukdomar, hjärta, kolesterol, trivselvikt, motion, åderförkalkning, animaliskt fett, fettprodukter, transfetter

Tomatsoppa med pasta

Eftersom inte alla får lön i dag utan en del får på måndag kanske pengarna börjar tryta så här i slutet av januari. Denna månad brukar vara den fattigaste på hela året i det här huset i alla fall.

Om matkontot är slut kan ni ju alltid laga denna väldigt goda soppa, ingredienserna brukar man ha på lut hemma i skafferiet.

Tomatsoppa med pasta (4 port)

1 gul lök
1 burk krossade tomater
1 burk passerade tomater
½-1 liter vatten (beroende på hur utspädd soppa man vill ha)
1 dl makaroner
2 buljongtärningar
2 msk torkad basilika
1 tsk socker
Salt och peppar

Gör så här: Hacka löken och fräs den mjuk i lite olivolja. Häll i tomaterna, vattnet och makaronerna. Lägg i buljongtärningarna. Krydda med basilika, socker, salt och peppar. Låt alltsammans få ett uppkok och låt sedan småputtra i 20 minuter.

Klart att servera! (Gärna med ett gott bröd till).


Läs även andra bloggares åsikter om tomatsoppa, recept, makaroner, billigt, mat, soppa

Är det mer synd om Carola?

Tänk att även Carola nästan kan bryta ihop vid köksbordet. Hon är alltså en vanlig människa. Vanliga människor har det ibland bättre och ibland sämre. Fast helt vanlig är hon nog inte när hon måste checka av med "chefen där uppe" innan hon gör något. Hon talar om att hon är helt fri från män som bestämmer, men kan inte göra något utan att kolla med honom. Helskumt. Fast lite nästan-bryta-ihop-tycka-synd-om-reklam är ju alltid bra för karriären.

Läs även andra bloggares åsikter om Carola, karriär, Gud, män, musik, melodifestivalen, reklam, depression

Det kostar att ha barn

Det värsta jag vet är folk som ska ha allt gratis och serverat på silverfat. Jag undrar vad en barnfamilj lägger pengarna på då de inte ens har råd att skicka med barnen matsäck när de ska på skolutflykt. Snart kräver väl föräldrarna att skolan ska betala maten på helgerna också. Vi hade det inte så fett när jag växte upp, men nog räckte pengarna till ett par mackor och lite saft till skolutflykten. Man får väl helt enkelt dra in på lite andra saker så det går runt. Visst har det varit några aktiviteter som vi betalat under våra barns skolår som gjort ett litet hål i plånboken, men fast vi har tre barn har vi aldrig upplevt det som någon ekonomisk kris, fast vi heller aldrig haft så mycket pengar att röra oss med. Enligt skollagen ska grundskolan vara avgiftsfri, men "i verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna." Jag håller med Malin Wollin, har man inte råd med lite matsäck har man stora problem. Har man skaffat barn får man väl räkna med att det också medför en del kostnader.

Läs även andra bloggares åsikter om skola, matsäck, gratis, skollagen, ekonomi, barnfamiljer, fattig, kris, barn, pengar

Politiker borde jobba i vården

Hörde på radion i morse att Södersjukhuset i Stockholm stoppar nyinkomna remisser från vårdcentralerna på knä- och höftpatienter för att hinna ikapp och beta av sina köer. Vid årsskiftet krev Karolinska universitetssjukhuset (KS), Södersjukhuset (SöS) och Danderyds sjukhus (DS) på ett nytt treårsavtal som innebär att sjukhusen måste betala om de inte uppfyller vårdgarantin. Men det är väl så här regeringen hade tänkt sig kanske. Att offentliga vårdgivare inte hinner ge vård enligt garantin och sjukhusledningarna har sagt att de måste uppfylla den för att slippa böter. Då slussas patienterna tillbaka till vårdcentralen, som sedan skickar remissen till något privatsjukhus i stället. Helt enligt högerregeringen Reinfeldt. Eftersom KS troligen ska avskeda 1 000 stycken av sin personal kan man ju förstå att vårdgarantin blir svår att uppfylla. Någon måste ju ta hand om alla patienten som remitteras till sjukhhusen, och det är ju svårt när sjukhusen ålagts att spara pengar och inte kan ha sin personal kvar.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, alla politiker borde jobba en längre tid på sjukhus för att riktigt förstå vad de pysslar med när de bestämmer att införa vårdgaranti. Givetvis tycker jag att alla har rätt att få sjukvård, men sjukhus är inga fabriker där allt arbete är klockat av en tidsstudieman och man vet exakt hur lång tid som går åt till varje moment. Sjukvård handlar om arbete med människor och går inte alltid som på räls, och dessutom måste den offentliga sjukvården få kosta pengar om man ska kunna hålla rimlig kvalitet på vården. Naturligtvis måste man också behålla personalen och inte tro att sjukvården klarar sig utan.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, operationer, vårdgarantin, remisser, ortopedklinik, höft, knä, SÖS, KS, DS

För övrigt ...

... tycker jag att Blondinbella gör helt rätt i att vägra ställa upp och diskutera ett så allvarligt ämne som vikthets i Janne Josefssons program "Debatt" med Katrin Zytomierska. Hon själv säger att hon har ingen lust att ställa upp i ett pajkastningsprogram där hon blir avbruten av Janne Josefsson eller blir kallad gris av Katrin i direktsändning. Katrin Zytomierska är ju inte direkt känd för sina genomtänkta repliker och åsikter.

Läs även andra bloggares åsikter om Blondinbella, Katrin Zytomierska, Janne Josefsson, tv, direktsändning, debatt, diskussion, vikthets

Kran i ögat

Nog för att jag har hört många skräckhistorier om hur folk har fått spikar, knivar och annat i huvudet, men jag undrar om inte det här hör till det mest otäcka någon kan råka ut för. Kinesen Yi Zhao snubblade i badet och ramlade så olyckligt att han fick vattenkranen i ögat. Han kom in till sjukhuset med en 40 cm lång kranbit stickande ut ur ögat och läkarna skickade efter en rörmokare som skulle ta bort en bit av kranen för att mannen skulle få rum i magnetkameran, men det gjorde för ont så man tog en vanlig röntgenbild i stället. Innan läkarna hade bestämt sig för om de skulle operera bort kranbiten eller inte hade Zhao själv tagit ut kranen ur ögat. Det är ju klart, ingen normal människa vill ju gå omkring med en kranbit i ögat.

Läs även andra bloggares åsikter om kines, vattenkran, öga, badkar, sjukhus, läkare, MR, röntgen

Somliga har mer än andra

I dag har det varit en till helvetisk dag på jobbet. Eftersom morgonmötet har en tendens att dra ut på tiden blir ju allt arbete förskjutet och jag har suttit och fullkomligt blåskrivit hela dagen. Även om jag är ganska tom i huvudet i vanliga fall, så känns det ändå mer tomt efter en sån här dag. Men visst är det märkligt på jobbet, att hur mycket jobb man än har så är det alltid någon eller några som har ännu mer och som talar om det heeela tiden. Räknar och kollar och mäter, och alltid har de mest. Nu är det på gång att jobba övertid för att komma ifatt, men jag vet att vi nog har mest som ligger på skrivborden, så jag känner då rakt inte för att jobba övertid för att andra ska komma ifatt, när jag själv har så mycket. Jag skulle inte orka heller, efter 40 timmar på jobbet är jag faktiskt helt slut, både i kroppen och psykiskt. Även om jag så väl skulle behöva de extra pengarna, känns det inte aktuellt att slita med övertid också.


Vi talade med Jo på msn i går och frågade om de varit i Washington och kollat när Barack Obama installerades som president, men de hade spelat in det som sändes på tv och skulle kolla på det i stället, eftersom Jo börjat skolan igen och inte hade möjlighet att åka. Det hade nog varit en upplevelse, det var ju hur mycket folk som helst, de räknade visst med att 2 miljoner skulle komma dit och det var i alla fall över 1 miljon där. DN visar en häftig bild som en satellit har tagit där man tydligt kan se hur mycket folk som samlats framför Capitolium.



Läs även andra bloggares åsikter om jobb, övertid, stress, jäkt, skriva, Barack Obama, president, Washington, satellit, bild, människor, USA

Två märkliga saker

Gårdagens mest sevärda tv-program var på Kanal 5 och handlade om flickan med två ansikten. Det är helt otroligt hur flickan kunde överleva så länge som hon gjorde. Folk från när och fjärran kom för att få en glimt av flickan och föräldrarna kände att de inte kunde vägra visa upp henne eftersom folk i Indien betraktade flickan som en gudinna och hon fick också en begravning som en sån när hennes lilla kropp slutligen gav upp.


Gårdagens mest spektakulära upplevelse hade jag på lunchen. K kom till mig och vi gick till en av sjukhusets restauranger. Där har de också ett salladsbuffé där man kan köpa sallad som man kan ha till sin matlåda. Jag skulle ta sallad till min lunchtallrik, men jag bara stod och gapade. Det var värre än vid mellandagsrean. Alla (kvinnor) armbågade sig fram och fullkomligt kastade sig över de olika kantinerna med sallad, ryckte och slet hänsynslöst i tänger och slevar, trängde sig före och armbågade sig fram. Annars är svenskar väldigt bra på att bilda köer och står snällt och väntar på sin tur, men här rådde djungelns lag. Verkligen fascinerande beteende av vuxna kvinnor.

Läs även andra bloggares åsikter om flicka, ansikten, gudinna, Indien, missbildning, lunch, salladsbuffé, hänsynslös

Bruce Springsteen kommer tillbaka

Läste att Brucan kommer till Stockholm i sommar för två spelningar, den 4 och 5 juni. Biljetterna släpps den 26 januari och det vore nice om vi fick tag i ett par. För mig är det inte ett dugg tjatigt då jag inte har sett honom förut, men eftersom biljetterna gått åt som smör i solsken vid hans förra spelningar, så har jag ingen större förhoppning om att kunna snika åt mig några nu heller. Dessutom lär jag väl inte ha tid att sitta och boka biljetter på måndag.



Läs även andra bloggares åsikter om Brice Springsteen, biljetter, musik, konsert, Stockholm, turné, YouTube, video, Philadelphia

KOT

Det här med förkortningar i text finns det olika åsikter om. Själv tycker jag det ibland kan vara svårt att läsa om texten har för mycket förkortningar, men det sparar tid vid utskrift i alla fall. Jag förkortar inte så gärna, och bara vedertagna förkortningar som t ex klocka blir kl. Om jag ska skriva en text som någon dikterar vill jag själv förkorta orden, jag vill inte att den som dikterar förkortar, då kan det bli väldigt konstigt. Framför allt är det inte så bra när någon hittar på egna förkortningar som ingen annan begriper. En gång hände det att en kollega, som är pensionerad sedan många år, skulle skriva en anteckning som en doktor dikterade. Han var väldigt bra på att diktera så det brukade inte vara några svårigheter att skriva. Dock kunde han ibland vara lite underfundig. Kollegan skulle skriva ett ord som hon aldrig hört förut: KOT.

"KOT, vad är det?", frågade hon oss och vi skakade på huvudet. Hon frågade alla som kom in i rummet, sjukgymnaster, sjuksköterskor och andra, om de visste vad KOT var. Det här var innan datorernas och internets tid, när vi fortfarande skrev på skrivmaskiner, så hon satt och slog i alla böcker hon kunde uppbringa, men ingenstans hittade hon förkortningen KOT. Till slut var hon tvungen att uppsöka doktorn som dikterat och fråga vad han menade. Han fnissade till, såg väldigt underfundig ut och tittade på henne lite under lugg och sa: "Kors och tvärs."

Gissa om min kollega blev full i skratt. Kors och tvärs, vem hade kunnat gissa det?

Läs även andra bloggares åsikter om anteckning, diktat, förkortning, läkare, sekreterare, dikterar, skriva

En historisk dag

I dag är det allt annat än lugnt i Washington. USA:s första svarte president ska installeras i Vita Huset. En mycket stor affär gör man naturligtvis av det hela, på amerikanskt vis. I gathörnen står beväpnade vakter från nationalgardet och i tunnelbanan sniffar bombhundar omkring och letar efter misstänkta. Eftersom amerikaner lite till mans är hysteriskt rädda för terrorister och folk med onda avsikter förbereder sig polis och militär för att spärra av broarna över Potomac till Virginia för all fordonstrafik. Man räknar med att ett par miljoner människor kommer till själva installationsceremonin och i kväll kommer det att firas med allahanda installationsbaler och festligheter i sann amerikansk anda.



Jag undrar om Jo berörs av festligheterna där hon bor, men jag antar att hela USA är engagerade i installationen av president Barack Obama. Washington är annars en ganska fin stad och det finns mycket att titta på, framför allt finns det många monument att se. När vi var där var det stekande hett, runt 35 grader i skuggan. Ändå gick vi över hela den långa bron till Arlingtonkyrkogården och tillbaka.



Läs även andra bloggares åsikter om presidentinstallation, Barack Obama, USA, Washington, festligheter, president, Vita Huset, politik

Vänta bara

Jag blir bara väldigt trött och får jättedåligt samvete när jag läser om denna ovanliga pensionär. Inte kan man tro att hon är 72 år, hon ser snarare ut som 52. Hon tränar på gym sex gånger i veckan, men så är hon ju som sagt pensionär och har tid och ork. Jag har ett jobb som suger musten ur mig fem dagar i veckan. Något att skylla på alltså. Men vänta bara tills jag blir pensionär ...

Så här oförskämt pigg ser Wanja ut. Bilden är hämtad från aftonbladet.se.

Läs även andra bloggares åsikter om träning, pensionär, gym, vältränad, jobb, samvete, trötthet, ung, gammal

Stora deppardagen

Jag tror inte att jag varit mer deppig i dag än jag var i går eller förrgår. Jag till och med skrattade åt bedrövelsen på jobbet, det är inte värt att deppa för att hela rummet är fullt med halvfärdiga journaler. Högarna växer för varje dag, men man kan ju faktiskt bara göra en sak i taget och det får väl bli som det blir.

Annars hade jag mycket att deppa för i dag:
Det snöade i morse och det innebär ju att det blir halt, folk ramlar och bryter sig och då får jag ännu mer journaler att skriva och samla på hög.
Måndag är alltid måndag, den tråkigaste dagen på hela veckan.
Har knappt inga pengar kvar och det är en vecka kvar till lön.
Inga ungar är hemma så det är ganska tyst och långsamt.


Det är absolut inget att se på tv. Jag avstår från att titta på Idrottsgalan, det är ju samma stuk varje år. Samma tråkiga tacktal och nästan samma människor. Och det är ingen som kämpat väl och kommit på 112:e plats i OS som är nominerad till något pris. Alla har redan kommit först och fått medalj.

Läs även andra bloggares åsikter om måndag, deppig, blue monday, kris, januari, jobb, tv, Idrottsgalan

Beroende som beroende

Numera är det inte bara avvänjningkliniker för matmissbrukare, rökare, alkoholister, knarkare eller spelberoende som behövs. En döv kvinna (vad nu hennes dövhet har med saken att göra, men hon anser att missbruket delvis beror på det) i Malmö bör få hjälp på en specialklinik för att bli av med sitt stora missbruk av Coca-Cola. Det anser kammarrätten efter att hon tidigare fått nej på sin begäran om hjälp från socialtjänsten i stadsdelsfullmäktige och länsrätten. Kammarrätten anser att kvinnans missbruk av mat och den söta bruna drycken är ett hot mot hennes hälsa. Jag har ingen aning om hur mycket cola hon brukar dricka per dag, men jag antar att det är en ansenlig mängd eftersom det anses som missbruk. Jag har ju ingen erfarenhet av liknande missbruk, men hur svårt är det att låta bli att dricka Coca-Cola? Tydligen lika svårt som att sluta dricka alkohol verkar det som. Något som i alla fall jag har svårt att förstå.

Jag tycker att vatten, både vanligt kranvatten och med bubblor, är den bästa törstsläckaren. Själv dricker jag inte Coca-Cola mer än kanske 3-4 gånger per år, men det finns andra i familjen som har den fula ovanan att dricka cola i tid och otid, men inte kan jag kalla det missbruk. Det ligger nog inom normala komsumtionen av dylika drycker.


Det är kanske dags att sätta varningstext på colaburkarna? "Överdriven konsumtion kan skada din hälsa."

Läs även andra bloggares åsikter om Coca-Cola, läsk, beroende, specialklinik, avvänjning, döv, hälsoproblem, Kammarrätten, missbruk

Bästa kompisarna

Det här är Nisse. Nisse är Willes kompis och han bor granne med oss. Varje dag när vi kommer hem med bilen kommer Nisse i full rulle och sätter sig utanför vår dörr. Han väntar på att Wille ska bli utsläppt när vi öppnar dörren. Wille brukar försiktigt gå ut och de nosar och hälsar på varandra. De är riktiga kompisar, de där två.

Ibland kommer Wille in efter en liten, liten stund eftersom han tycker att Nisse är lite för lekfull och lite småjobbig. Wille är lite mer reserverad och kan sitta inne och titta på Nisse genom fönstret.

När vi berättar för folk att Nisse kommer varje dag för att leka med Wille tror de att vi skojar. Det är tydligen ganska ovanligt att två hankatter går ihop så bra som de gör. Nåja, de leker inte alltid lika bra och snällt. Ibland ger de varandra ett tjuvnyp både här och där. Men för det mesta håller de sams och springer och jagar varandra, fram och tillbaka.

Läs även andra bloggares åsikter om katter, kompisar, hankatter, vänner, leka, Nisse, Wille, sams