Wille Bus

Jag kan kasta ut klockradion om jag vill. Jag behöver ingen väckarklocka när jag har Wille. Han är fenomenal på att få upp mig ur sängen, även om jag helst skulle vilja ligga kvar hela dagen i den sköna, goa värmen. Men jag orkar helt enkelt inte ligga kvar när han sätter in sina stötar. Varje morgon omkring klockan fem kommer han och börjar bearbeta mig. Han sitter på mig, kliver över mig, ligger på mig, duttar mig på näsan och om jag sticker ut en hand ovanför täcket som biter han mig, eller pussar, det beror på hur man ser på det. Hela tiden piper och spinner han omvartannat. Rätt som det är blir han knäpptyst och jag tänker att han kanske gett upp eller rent av somnat, men rör jag mig det minsta så är han igång igen. Till slut ger jag mig och går upp, och då helt plötsligt tappar han helt intresset för mig. Då är det maten som hägrar, men han är inte speciellt hungrig. Men jag är ju uppe och det verkar som om han är nöjd med det.

Just nu kliver Wille över hela tangentbordet, står i vägen så jag inte ser skärmen och spinner som en katt. Han är helnöjd att han slipper ensam vara vaken i huset, tror jag. Han håller på att bereda sig plats under den varma skrivbordslampan. Det är ett av hans favoritställen.

Läste nu på morgonen att Gus, som vann tävligen världens fulaste hund, har gått till sällare jaktmarker. Han förlorade kampen mot hudcancern. Hans ägare ska nu donera Gus prispengar till strålbehandling för hundar.

Läs även andra bloggares åsikter om väckarklocka, katt, väckning, sova, Wille, Gus, hund, död