Lättat kan jag bara konstatera att den befarade snöstormen inte har kommit hit i alla fall. Jag såg för min inre syn hur vi skulle få skotta oss ner till gatan i rykande snöstorm och många minusgrader med vinden vinande. Det verkar inte blåsa speciellt heller, tujorna mot grannens tomt vajar bara lite svagt i topparna. Inte alls samma väder som de haft på ostkusten norr om Stockholm med snökaos både på vägarna och inställda flyg på Arlanda, som förvandlades till en isbana.
I stället föra att kämpa mot det otäcka vädret i går kväll satt jag som klistrad framför tv:n. Jag såg den helt fängslande dokumentären "Martina och jag" där filmaren Tom Alandh beskriver Martina, som föddes med Downs syndrom, och hennes mammas kamp för dotterns rätt till utveckling och utbildning. Martinas mamma fick rådet att glömma bort henne när hon föddes, men i stället har hon kämpat mer än de flesta mammor skulle ha orkat genom alla år.
Efter dokumentären var det dags för svenskt kriminaldrama. Rolf Lassgård är en bättre Wallander än Krister Henrikssson, det kommer jag nog alltid att tycka, även efter att ha sett "Luftslottet" i går kväll. Och inte för att jag vet om det är för att Johanna Sällström begick självmord, men jag tycker att man kan ana en sorg och nedstämdhet i hennes roll som Linda Wallander. Men det är kanske bara en känsla jag har.
Läs även andra bloggares åsikter om snö, snöstorm, storm, väder, SMHI, varning, tv, svt2, Downs syndrom, Martina, TV4, Wallander, Krister Henriksson, Johanna Sällström
måndag 24 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar