Ägg och sura kärringar

Vad mycket surkärringar det finns egentligen. Nog för att jag kan vara sur och grinig, men på jobbet försöker jag i alla fall vara trevlig. De flesta är faktiskt också trevliga, men så finns det surkart, som aldrig hälsar till exempel. Som behandlar mig som luft och i stället för att hälsa synar mig nerifrån och upp och ser ut att undra om jag är från en annan planet eller nåt.

Det finns alltså drygt 50-åriga tanter som jobbar där som är som småungar. För att inte sekreterare och doktorer ska få ägg till frukost gömmer annan personal äggen så att vi som äter frukost tidigt inte ska ”äta upp alla ägg.” De kokar alltså ägg till patienterna och de som blir över äter personalen till frukost. Vi brukar oftast fika före den övriga personalen och när vi ätit upp våra smörgåsar kommer de till fikarummet med en hel skål med ägg. Om en doktor skulle smyga ( ja det har till och med gått så långt att de smyger) och hämta ett par ägg är det inte någon som törs säga till honom, men skulle jag eller min kollega hämta kokta ägg i köket så muttras det och tisslas och tasslas och kastas underliga blickar. En gång frågade vi om det är deras privata ägg, för i så fall ska vi ju naturligtvis inte äta av dem, men det är ju landstingets ägg som de beställer från köket. Men det är tydligen bara vissa som har privilegiet att få ägg till frukost och som tycker att sekreterare inte jobbar så hårt att vi förtjänar tre små äggskivor på mackan till frukosten.

Läs även andra bloggares åsikter om surkart, surkärringar, tanter, frukost, ägg, barnsligt, jobb, fika