Hur klarade vi oss förut, förr i tiden, innan mobiltelefonernas och internets tid? Jag antar att det gick bra det också, men livet har ju blivit så mycket enklare genom att man alltid kan nå andra och nås själv. Om man glömmer mobiltelefonen när man går ut är det ju katastrof, tänk om någon försöker få tag på en eller att det händer något så man snabbt behöver ringa. Om internet strular, vilket som tur är händer väldigt sällan, känns det som om man inte har någon koll längre på nånting. Jag tror inte att bara det är ungdomar som blir hetsade, trötta och förvirrade av ständig uppkoppling, men jag måste erkänna att de ungdomar jag tänker på (yngsta dottern och hennes vänner) är väldigt beroende av både internet och mobiltelefoner. Je har ju till och med datorn påslagen på nätterna och är ständigt online (inte när hon jobbar dock). Att umgås och prata på internet via msn eller något annat chattforum är ju mycket enklare än att träffas i verkligheten och möjliggör att man kan träffas fast man inte träffas på riktigt, om ni förstår. När K och jag var unga fick vi ringa till varandra via sladd, om det fanns tillgång till telefon vill säga. När vi precis hade blivit ihop for han till Norrland i ett par veckor. Det enda livstecknet jag fick från honom då var två vykort. Men vi överlevde det också.
Läs även andra bloggares åsikter om internet, mobiltelefon, chat, uppkoppling, trött, förvirrad, stress, hets, ungdomar
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar