En gång i tiden (när jag var ung och vacker) var schlagerfestivalen (ja, det hette så då) bland det roligaste som fanns att se på tv. De senaste åren har jag inte ens sett en deltävling. Intresset har minskat drastiskt för denna cirkus som kallas Melodifestivalen. I dag presenterades de första åtta artisterna och jag rynkar på näsan åt sex (ja, sex av artisterna alltså), gör tummen upp för Lasse Lindh, som för övrigt är bäst, och höjer på ögonbrynen åt Emilia. Hennes "A big, big world" kommer väl alla ihåg, den var ju en landsplåga för sisådär tio år sedan.
Om de andra sex tycker jag så här: Måns är sliskig, Sarah Dawn Finer och Jennifer Brown är ganska okej artister, kanske lite skrikiga, och jag gillar inte det de brukar sjunga, Caroline af Ugglas är konstig, Alcazar är diskopop, BWO är som de förra, samma melodislinga som går runt, runt, runt. Ganska intetsägande.
Nej, det blir nog så att jag struntar i att se Melodifestivalen nästa år också, utom när Lasse Lindh är med förstås.
Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen, musik, artister, Lasse Lindh, schlager, tv
Inlägg
3 kommentarer:
Kunde inte sagt det bättre själv!
Sant, å inget nytt, samma artister varje år!
Ja, just det - jag hade nästan glömt vilken högtid det var när det var dags för schlaaaagerfestivalen. Förr. På den gamla GODA tiden. Var man tolv när man gav upp?
Nu är allt same same. *gäsp* Och skiten tar aldrig slut heller. :-)
Skicka en kommentar