Det är en konst att stava rätt

Min son hade en gång en lärarinna i lågstadiet som inte tyckte det var så viktigt att stava rätt, huvudsaken var ju att man förstod vad som menades. Hon tyckte naturligtvis inte att det var viktigt, för i de veckobrev hon totade ihop på fredagarna fanns det många stavfel. Visserligen förstod jag vad som stod i dessa brev, men jag undrade faktiskt hur det stod till med resten av hennes kunskaper som hon skulle lära ut. För mig är det så, att om det är mycket stavfel så kan jag inte ta seriöst på innehållet heller och ett par stavfel kan förstöra helhetsintrycket.

Jag är ju sekreterare så jag är "allergisk" mot stavfel. Visst kan man slinta på tangenterna ibland, men jag behöver inte läsa många ord förrän jag vet om den som skrivit texten kan stava eller inte. Det finns ju en del ord som alltid avslöjar hur det står till med rättstavningen och det är ord som aldrig, alltid, majonnäs, åtminstone, parallell och kolossal. Om man nu ska göra en stor skylt eller trycka reklamblad och skicka ut till många människor så tycker jag faktiskt att man borde ta reda på hur orden stavas, i stället för att gissa och hoppas att det blir rätt. Det går aldrig att göra ett seriöst intryck om orden är felstavade. Vem vill egentligen köpa en "damsugare?"



Till och med i den stora möbeljättens vinterkatalog hittade jag ett stavfel. Men jag handlar nog där ändå, för att det är billigt.

För er som inte är så bra på att stava: barndomens ska det vara.

Läs även andra bloggares åsikter om rättstavning, stava, stavfel, ord, språket, språkpolis, sekreterare