Att en av tre svenskar vill bo i ett inhägnat område dit obehöriga inte har tillträde låter för mig som om de inte har en aning vad de pratar om. Sådana så kallade gated communities är vanliga i USA. När min syster och hennes man bodde i Kalifornien bodde de just i ett sånt område, där det fanns hus som låg innanför ett högt järnstängsel, med en grind som det var kodlås på. Ingen obehörig kunde ta sig in, i alla fall inte med bil. Det kändes faktiskt lite instängt, som om människorna levde i en helt egen liten värld, och det gjorde de förvisso. Varför ska någon människa behöva bo innanför höga staket för att få vara ifred och känna sig trygg? Detta skapar väl en ännu tydligare känsla av vi och de, vi innanför och de utanför som inte får vara med i gemenskapen. Alla stänger in sig i sina små områden och kommer sällan ut, och beblandar sig inte med andra. Nej, jag tror inte att det är någon bra lösning att bygga staket i samhället och runt våra bostäder, med vakter som kontrollerar vilka som kommer och går. Det skulle väl verkligen kännas som att leva i ett fängelse, visserligen kanske känslan av trygghet väger tungt, men friheten, att kunna komma och gå som man vill, väger tyngre.
Läs även andra bloggares åsikter om inhängnad, staket, gated communities, USA, trygghet, klassamhälle, utanförskap, gemenskap, bostäder, grindar, frihet
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar