Jag vaknade alldeles nyss (strax efter kl 03.00) med ett ryck. Jag drömde eller fick för mig, att amerikaresenärerna hade försovit sig och inte skulle hinna till flygplatsen i tid. Så jag låg här och funderade på om jag skulle ringa eller skicka sms och kolla, och det fick bli det sistnämda. Jag kände att jag inte skulle kunna somna om innan jag visste, trots gruset i ögonen. Och de var vakna, skulle precis åka, när jag sent omsider fick svar (det dröjde kanske 5 min så jag hann skicka ett sms till). Men jag kan i alla fall inte somna om, det känns som om jag har myror i kroppen. Så här sitter jag nu strax före kl 04.00 och stirrar på skärmen. Jag ska nog ändå försöka att sova lite till, nu när jag vet att de i alla fall inte försovit sig. Det kommer nog att bli en lång dag och ganska sent innan jag får höra att de kommit fram ordentligt till Medford.
Jag tänkte att genom att skriva om det här burdusa uppvaknandet skulle jag kunna bearbeta det och också känna mig lugnare inför deras flygresa över Atlanten. Det har gjorts studier på bl a att människor som pratar (eller skriver) om traumatiska erfarenheter mår bättre fysiskt än de som inte gör det. Läsvärt om detta finns här.
Läs även andra bloggares åsikter om mardröm, sova, flyg, resenärer, Arlanda, Sverige, USA, resa, trött, Medford
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar