Min syster yster

Min syster har varit död i snart 15 år. Det går nog inte en dag utan att jag skänker henne åtminstone en liten tanke. Och ibland får jag så fruktansvärt dåligt samvete för hur dum jag var mot henne när jag var liten. Till saken hör att hon var 13 år när jag föddes, och hon fick bli lite av min extramamma. Hon tog hand om mig när mamma inte hade ork eller tid och jag tyckte verkligen jättemycket om henne. En gång hade min syster varit till Stockholm och när hon kom hem hade hon med en present till mig. Jag tror att jag var kanske 4-5 år och blev naturligtvis jätteglad åt ett paket. Men när jag öppnade det var det en rosa- och vitrutig blus. Jag kommer ihåg hur besviken jag blev, jag tyckte att det var den fulaste blus jag sett och jag ville absolut inte prova den. Jag grät och skrek att jag inte tänkte ha den fula blusen på mig. När jag tänker på det här nu förstår jag ju hur besviken och ledsen min syster måste ha blivit, hon ville ju vara snäll och ge mig en present och så ville jag inte ha den.


En annan gång fick jag en pyjamas med nyckelpigor på. Den ville jag inte heller prova, men gjorde det efter mycket gråt och tandagnisslan. För att avleda mig och skoja lite petade min syster på nyckelpigorna och sa : "Titta de rör på sig." Jag blev då hysterisk och skrek i högan sky och visste inte hur fort jag skulle komma ur pyjamasen. Det var sedan ingen idé att försöka få på mig den igen, utan nyckelpigspyjamasen fick vi ge bort till min jämnåriga kusin. Jag har aldrig gillat nyckelpigor efter den pärsen.

Hoppas min syster har förlåtit sin oerhört vidriga och otacksamma lillasyster.

Läs även andra bloggares åsikter om syster, extramamma, död, present, otacksam, nyckelpigor, pyjamas