Bokstafett

Från Baronessan har jag fått en en ny utmaning. Det är en bokstafett och lyder så här:

1. Ta fram en bok som du gillar och som har minst 123 sidor.
2. Slå upp sidan 123.
3. Leta efter 5:e meningen.
4. Citera de följande 3 meningarna.
5. Skicka vidare till minst en av dina bokvänner.

Det låter väl inte så svårt, men det var inte lätt. För det första hittade jag inte boken jag tänkte på från början. Sedan insåg jag att jag har minst fem böcker som jag köpte på bokrean förra året och som jag inte ens har öppnat än. Jag förstår inte hur det har blivit med läsningen, förut kunde jag läsa flera böcker i veckan. Jag får väl skylla på bloggningen, att den tar mycket tid alltså. Jag hinner helt enkelt inte läsa lika mycket, och om jag läser på kvällen blir jag sömnig efter en halv sida.

Jag lyckade i alla fall bestämma mig för boken "Mina drömmars stad" av Per Anders Fogelström. Det var den boken vi fick läsa i högstadiet och som blev inkörsporten för både mig och för många av mina klasskamrater till böckernas förtrollade värld.

Nåväl, i den boken står följande på sidan 123, femte meningen:

"Det fanns ingenting som tvingade dem att lämna huset och de ville inte göra det heller: som om de var oroliga för att det skulle försvinna. Att de fått hyra det var alltför mycket av en dröm för att de riktigt skulle våga lita på det. Små ljus lyste ur mörkret under dem."

"Mina drömmars stad" är en bok i en hel serie om Stockholm och dess invånare. Seriens första bok börjar år 1749 och i den åttonde och sista boken har vi kommit fram till år 1968.

Jag skickar denna utmaning vidare till Hanna.

Läs även andra bloggares åsikter om bokstafett, böcker, citat, Mina drömmars stad, Per Anders Fogelström, Stockholm