Hur många gånger har vi inte legat i gräset en mörk sensommarkväll, som just höromkvällen, då det var alldeles stjärnklart och man kunde se hur mycket stjärnor som helst. Ju mer man funderar på stjärnor, universum och allt som kan finnas där, ju tokigare blir man. Det är verkligen en fråga som aldrig tar slut, för ingen har det rätta svaret, än så länge i alla fall. Men snart (den 10 september) inleds det kanske största vetenskapliga experimentet någonsin. Då startas den helt enormt stora partikelacceleratorn LHC på allvar och forskarna kan börja söka svar på några av universums största gåtor. Med acceleratorns hjälp ska man söka efter higgsbosonen, en partikel som borde finnas men vars existens ännu inte har bevisats. Forskarna kommer också att studera materiens minsta byggstenar, kvarkarna, och försöka hitta förklaringar till mystiska fenomen som antimateria och mörk materia. Jag tycker att det låter helt fantastiskt spännande, men i USA finns det en organisation som på fullt allvar tror att LHC ska skapa ett jättelikt svart hål som innebär att hela jorden går under. Om det nu sker, vilket jag tycker låter osannolikt, så lär vi väl inte märka av det i alla fall, det säger nog bara slurp och så är hela jorden borta. Kanske lite snopet...
Jag klippte, klippte, klippte, klippte, klippte mig igår och köpte ny tröja och skor
och kände mig ovanligt söt men ingen märkte nått och nu känns allt bara så meningslöst (Lasse Lindh - Kom k)
Läs även andra bloggares åsikter om universum, vetenskap, LHC, partikelaccelerator, higgsbosonen, forskning, jordens undergång
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar