Familjen Annorlunda är slut

Det har varit ett stort nöje att följa de tre barnrika familjerna i programmet Familjen Annorlunda och se hur olika familjerna ändå har det. Jag slås av att en del tar barnen som en naturlig del av sitt liv och sen är det inte mer med det, och en del släpper inte in barnen lika naturligt. I två av familjerna var ingenting omöjligt någonsin, och i den tredje var allting för det mesta väldigt besvärligt. Om man nu har fått så många barn kan man nog inte ha ett lika perfekt och städat hem som om man inte har barn. Barn stökar till och måste få göra det utan att någon springer efter med trasa och sopborste. Bara en sån sak som att åka bort, fembarnsfamiljen ville ha två extra vuxna med på resan, medan åttabarnsfamiljen åkte på bröllopsresa ensamma med barnen. En mamma åkte till och med buss tillsammans med många barn och shoppade. När man är så många i familjen kan man inte planera allt så in i vassen utan måste nog lära sig improvisera ganska rejält och det är ju synd att en del har svårt för det. Dessutom stör jag mig på att man kallade barnen trillingarna hela tiden, i mina öron låter det väldigt negativt, som om de var några parasiter eller nåt. Jag fick en känsla av att trillingfamiljen inte riktigt hade hunnit förlika sig med att de var fembarnsföräldrar, det ingick liksom inte i deras planering. Likväl tror jag att alla föräldrar älskar sina barn lika mycket, men kanske kändes att i två av familjerna var samvaron lite varmare och kärleksfullare än i den tredje.

Läs även andra bloggares åsikter om familjen annorlunda, TV4, tv, barn, föräldrar, kärlek