Veckans torsdagsreflektion handlar om hur sårbar och helt förändrad i psyket man blir när man har ont. Ända sedan i lördags när min lilla snubblingsolycka hände har jag haft mer eller mindre ständig värk, ont när jag går, och sitter, och jag har levt på värktabletter. Jag har tagit mig fram som en snigel, ja jag har ju inte krälat fram direkt, men i samma lugna tempo som en snigel. Så fort jag försöker öka på takten lite är det kört, då får jag kramp i hela baksidan av låret och det känns som om höftleden håller på att hoppa ur led. Varje dag känns som en kamp mot det onda och tårarna är inte långt borta. Jag tål absolut inga motgångar och uppträder som den klimakteriekärring jag kanske är egentligen. Det är ju konstigt att bara för att man har ont i höften så förändras hela livet. Alla rörelser måste vara väl genomtänkta och allting blir så begränsat. Jag är uppfostrad i den andan att allting går över av sig själva bara men ger det lite tid, och jag har gett mig den här veckan för läkning. Om det inte känns bättre på måndag måste jag nog krypa till korset och låta någon ortoped (=arbetskamrat) undersöka mig. Jag har fått många kommentarer på jobbet, välmenta förstås, och många spekulationer om vad det hela kan röra sig om, allt från inkilad höftfraktur till översträckning och stukning. Det är i alla fall ingen bra reklam för ortopeden att ha en medarbetare som går som en kratta och haltande tar sig fram i korridorerna.
En reflektion till på det här att jag förstår alla patienter som tror att de är de enda patienterna i världen och att allt kretsar kring dem. Man blir nog lite sån när man har ont, allt annat upphör att existera och man fokuserar bara på sig själv, för det är det enda man orkar med mitt bland allt det onda.
Fler torsdagsreflektioner kan du hitta här.
Läs även andra bloggares åsikter om torsdagsreflektion, torsdag, foto, fotoutmaning, ont, skada, värktabletter, humörsvängningar, envishet, ortopeden
Inlägg
13 kommentarer:
Usch..det låter som du haft några tuffa dagar..
Krya på dig!
Tror du har hitta spikhuvudet i ditt inlägg.
Jag är tacksam så länga man får vara frisk, nu när man som du säger är på väg att bli en "klimakteriekärring"
Må så gott och krya på dig, och prata med kollegan.
Å nej, stackare. Ja att leva som en snigel kan ju inte vara så skoj ;-). Konstigt hur det är igentligen, när allt rullar på som vanligt reflekterar man inte speciellt mycket kring saker och har ibland dålig förståelse för andra. Om man själv drabbas får man sig en riktig tankeställare. Kanske nå´t gott i allt elände. Krya på dig lilla vän. Kram från Stockholm.
Åh, fy sjutton, det där låter inte bra, hoppas det ger med sig!
Att ha ont är nog det värsta som man kan ha. Det finns dom som har ont alltid o tycker inte de har ont för att de brukar ha det mycket värre.
Oavsett hur andra har det så är det jobbigt när det drabbar en själv. Hoppas det snart blir bra!
Jag har haft likadant hemma. fast inte jag dock utan maken som har haft ont och ätit värktabltter. Hoppas att du känner dig bättre nu.
Att kropp och själ (eller snarare psyke) är beroende av varandra märker man som bäst när det ena inte fungerar riktigt som man vill.
Jag hoppas att du mår bättre snart!!!
Hmm, jag har så där med jämna mellanrum ( ok ofta) men jag "vågar" sällan klaga med risk för att bli kallad gnällkärring.
Fast värken kan verkligen göra en lite "bäng i roten". Och då krävs det tålamod av omgivningen..
Hej från mig!
Ja att ha ont påverkar en mer än man kan tro innan man varit där, det onda blir ju på något sätt hela ens värd. hoppas det blir bättre för dig snart!
var inte så envis! be om hjälp! Jag hoppas du blir bättre, det låter inte skönt alls! Kram
Håller med "omunkavlad", envis som synden, men det kanske tillhör det kvinnliga släktet.
Krya på dig /K
Det låter inget roligt alls -du behöver nog verkligen kolla upp saken! Lycka till och hoppas du blir bättre snart!
Dyrköpt livserfarenhet ;)
Man blir inte bara ego av smärta, man blir dum också för man kan 1) inte koncentrera sig, 2) det kommer elaka ord ur munnen på en.
Hoppas smärtan ger med sig snart!!!!
Skicka en kommentar