Små barn - små problem

Jag måste ha läst Barnaboken, som är skriven av Anna Wahlgren, i mitten på 1980-talet, efter att vi fått vårt första barn. Bara för att jag har läst boken har jag inte praktiserat hennes råd. Att låta ett barn ligga och skrika sig till sömns och bara gå in ibland och lugna barnet skulle jag aldrig klarat av. Anna Wahlgren har själv fått nio barn, och hur hon har löst olika problem beskriver hon i boken. Hennes metoder kan verka lite i bryskaste laget, men jag tycker att om det har fungerat för henne och hennes barn så må det väl vara hänt. Bara för att hon skrivit en bok om barn behöver ju inte alla göra som det står i boken. Var och en känner väl sitt barn bäst och det finns nog lika många lösningar på t ex sömnproblem som det finns föräldrar och barn. Alla barn har olika behov och man får nog helt enkelt pröva sig fram.

Många föräldrar har tyckt att Anna Wahlgrens metoder är kränkande för barnet och barnläkare avråder från att följa hennes råd. Jag tror att har man bara lite sunt förnuft så löser sig de flesta problem med de små liven. Jag tycker att dagens föräldrar verkar så väldigt osäkra och bortkomna hur de ska göra. Förr kunde alltid mormor eller farmor komma med goda råd, men numera verkar barnafödande och barnuppfostran blivit något som alla vill klara ensamma, utan att någon utomstående lägger sig i. Det är jobbigt med barn, det är jobbigt att de inte alltid gör som vi vill att de ska göra, att de inte somnar på kvällarna, eller vaknar mitt i nätterna. Men det är ett övergående problem. Tids nog är barnen större och då får man andra problem att ta itu med.

Läs även andra bloggares åsikter om Anna Wahlgren, barnaboken, barnuppfostran, sömn, barn, metod, kränkning