När tiden stannar för ett tag

I dag nådde oss beskedet att en av våra kollegor på jobbet miste sin man i lördags morse.  Mina tankar går förstås till henne och även om jag aldrig kan föreställa mig hur det skulle kännas att mista sin älskade helt plötsligt så kan jag ändå förstå hur hon känner det.

Men får verkligen en tankeställare när nåt sånt här händer. Jag tänker på att livet är kort, att vi måste våga leva och göra det vi vill innan det är för sent. Att inte skjuta upp nåt och tänka att vi ska göra det nästa år. Inte vara så feg. Vi har bara ett liv och det går inte repris.

Läs även andra bloggares åsikter om tid, död, kollega, man, sorg, kärlek, tårar