Bonde söker

Jag har äntligen blivit av med mitt Idolberoende. Men med "Bonde söker fru" har jag inte kommit dit hän än. Men jag tycker det är ett oerhört pinsamt program. Visst är det så att bönder är väldigt bundna vid sina gårdar och av det skälet inte kan vara lika sociala som andra. De har förmodligen inte lika stor chans att dejta som de vill, men jag tror också att de är lite enstöringar ibland. En del är väldigt speciella i alla fall och om de tror att de ska hitta kärleken bland brevskrivarna har de en väldig tur. Jag tycker också att tjafset med att inte de inte vill göra någon ledsen är fjantigt. Det är ett tv-program i första hand för att underhålla tittarna, inte ett dejtingprogram. Och det är en tävling, även om deltagarna lyckas förneka det för sig själva. Det är väl klart att de som inte blir valda blir ledsna. Ingen vill bli bortvald, även om det är hela programkonceptet, att det ska bli en kvar till slutet. Jag kan inte heller sluta reta mig på att kvinnorna som är med är så himla desperata. De verkar så väldigt kärlekskranka, eller kåta, eller vad är det för fel på dem?
Och killarna beter sig verkligen som tuppar i en hönsgård.

Den som är charmigast och fräschast i programmet är i alla fall programledaren.

Läs även andra bloggares åsikter om bonde söker fru, tv-program, dejting, bönder, kärlek, förnedringsteve, tävling, Linda Lindorff, programledare