Stater som övervakar

"Det går inte att massavlyssna svenska folket. Det är tekniskt omöjligt", säger försvarsminister Sten Tolgfors, som ansvarar för hur den nya FRA-lagen ska tillämpas. Samtidigt läser jag en ledarkrönika i dagens NA av Tasneen Khalil, som är frilansskribent. Han kommer från Bangladesh och fick asyl med sin familj här i Sverige den 18 juni 2007, alltså på dagen ett år före FRA-lagen klubbades igenom. Efter det han har gått igenom säger han att det känns patetiskt att Sverige nu gått med i övervakarklubben. I sitt hemland var han föremål för konstant övervakning i månader. Han skuggades av agenter, hans telefonsamtal spelades in och hans dator på kontoret buggades. Övervakningen ledde till internering och tortyr av Bangladeshs militära underrättelsetjänst. Han tvingades sitta på en tortyrbänk med ögonbindel och höra när någon beskrev intima detaljer i hans liv för honom, t ex hur många cigaretter han rökte per dag, vilka platser han besökt de senaste åren och vem han hade träffat. Några dagar efter att han släppts började hans privata e-post dyka upp i tidningar som var för militären, för att de försökte bevisa att han intrigerade för att störta regeringen. Han säger att det är en chockartad upplevelse att en statlig myndighet kan samla in så mycket information om en person bara genom att hålla vederbörande under bevakning. Tasneen Khalil säger att Sverige som nu gett honom en fristad och lovade trygghet är fast besluten att spionera på sin egen befolkning. Han tycker att genom att rösta för lagen har riksdagsledamöterna inte bara sålt ut en väsentlig samhällelig frihet utan också svikit en av de grundläggande ideologiska byggstenarna i en demokratisk stat.

Läs även andra bloggares åsikter om Sten Tolgfors, FRA, FRA-lagen, övervakning, demokrati, Sverige, politik