Inget mer gnäll i gnällbältet

Det här känns mer och mer som en gnällblogg. Det är väl för att jag gnäller väldigt mycket överhuvudtaget, men det känns ändå bättre att skriva av sig gnället än att trakassera de närmaste hela tiden.

Nu måste jag börja mitt nya positiva liv. Sluta gnälla, börja motionera och bli lite vänligare mot mina närmaste, arbetskamrater och vänner. Jag kan ju inte komma undan nu, eftersom jag har skrivit det här i bloggen.

I alla fall var gårdagens Vårkonsert väldigt trevlig. Dottern gjorde sina framträdanden perfekt (vi tycker ju såklart att hon sjöng bäst av alla). Det såg ut som om alla medverkande hade kul på scenen och publiken var helnöjd. Om sanningen ska fram var det väl mest anhöriga till ungdomarna som var där och tittade och vi är ju partiska, men det var utsålt så några andra hade nog lockats dit. ML hörde några som varit med i konserten för ett par år sedan och de tyckte förstås att de själva hade åstadkommit en bättre konsert. Men jag tycker att det var bra variation på låtarna och alla skötte sig väldigt bra. Eftersom det var 20-årsjubileum i år var det musik som varit med från alla föregående år. Det är alltid lika roligt att gå på Risbergskas konserter, det är verkligen hög kvalitet, mycket tack vare eldsjälen Björn Johansson.

Sonen var också här en sväng i helgen. Han var och fiskade med kompisen C och hans far och farfar någonstans i Tidan. M var inte så nöjd över fiskeresan eftersom han inte fick en enda fisk. Om det inte blir bättre med fiskafänget i framtiden funderar han på att sälja hela fiskeutrustningen på Tradera (eller om han sa Blocket). Så intresserad är han! För honom är det inte fisket som sådant som är intressant, utan fångsten.

"En pessimist är en människa som av två onda ting väljer båda." (Victor de Kowa)