På Aftonbladet står det om Joanna Rubin Dranger, som skriver i sin nya seriebok "Alltid redo att dö för mitt barn" om våndan och lyckan att vara mamma. Hon skildrar genom teckningar humoristiskt och träffsäkert mammalivets vedermödor. Joanna anser bl a att helamningen lägger grunden för ojämställdheten mellan könen. Hon och hennes man har delat på allt och det tror hon har bidragit till hennes framgångrika karriär.
Jag tror inte att alla kvinnor har så väldigt välavlönade och fantastiskt roliga jobb med karriärer så man vill offra den korta tiden som man får med sitt lilla barn bara för att man ska dela på föräldraledigheten. Jag tror inte att amningen bidrar så mycket till ojämnställdheten mellan könen, det är väl också en lönefråga. På den tiden vi tog ut föräldrapenning förlorade vi helt enkelt för mycket pengar för att vi skulle klara räkningarna och jag var hemma i stället för min man. Jag tycker att det är upp till föräldrarna själva vem som ska vara hemma och ta hand om barnen och det behöver inte var ojämnställdhet för att mamman tar ut flest dagar med föräldrapenning och ammar barnet. Om man delar på allt arbete hemma så behöver ingen känna sig utanför. Hur många kvinnor åker och tvättar bilen en gång i veckan bara för att det ska vara jämställdhet?
Visst är det en stor omställning att få barn. Ingenting blir sig likt i livet efter att man har fått det första barnet. Helt plötsligt är man själv inte i första rummet, utan man har en annan liten varelse att ta hand om. Ett litet knyte som måste ha mat, ganska ofta och hela dygnet runt. Jag tyckte det var ganska praktiskt att amma. Maten var alltid med, hade rätt temperatur och man behövde inte tänka på att diska flaskor och köpa välling. När jag fick mitt första barn för över 25 år sedan var det inte vanligt att dela på föräldraledigheten. Förresten hade vi inte råd att låta K vara hemma, han jobbade skift och tjänade ganska bra. Skulle han då vara hemma så förlorade vi en massa pengar eftersom han inte fick något skifttillägg. Dessutom var K ledig ganska mycket på grund av sitt skiftarbete så vi var hemma samtidigt båda två ganska mycket. Jag tog alltså ut hela föräldraledigheten och då det var praktiskt att amma, men lagom tills jag började jobba igen, när M var ungefär tio månader, hade jag slutat. Vi fick sedan två barn till och jag har ammat dem också, Jo i åtta månader och Je i över ett år. Jag upplevde aldrig att det fanns några "amningsfascister" på BVC, men det kanske berodde på att jag var en ammande mamma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Samma bloggämne, olika synsätt.
Du råkade inte ut för amningsfascister för att du kunde amma, eller andra vardagsfascister heller, du var en bra mamma enl dem. Det är skillnaden mellan dig och mig. jag hade inte lika förstående omgivning.
jag råkade ut för ammningsfacisterna. har inget emot dom som ammar men jag märkte att det fanns lite förståelse för oss som inte vill/gillar/kan amma. redan på bb fick jag nästan skäll för att mjölken inte ville komma snabbt nog. det var hemskt. jag hade problem med amningen från start. mådde dåligt över det men alla tjatade på mig att fortsätta och att jag skulle försöka mer. men jag gav ersättning istället och vilken lättnad det var!! jag kunde sova ut på nätterna istället för att bli galen av sömnbrist och jag slapp problemet med att jag inte ville amma inför folk. ville inte ens amma inför min mamma och pappa. kände mig äcklig. älskade verkligen ersättningen. om jag behövde gå ut på stan och få lite egentid kunde daniel ha henne och det var skönt att båda kunde ha henne.
tror det är olika för alla men jag har sett så många mammor som ammar som pga av det inte vill lämna bebisen alls dom första månaderna och där pappan har varit helt utanför pga av det eftersom han aldrig kunnat mata barnet eller ta det på nätterna.
nästa gång jag får barn tänker jag ta en tablett redan på bb som stoppar mjölkproduktionen och det känns så skönt att veta. men dessvärre ses man som en dålig mamma för det även om jag känner att jag orkar vara en bättre mamma när jag inte alltid är trött eller vägrar gå ut eftersom jag inte har lust att amma bland folk.
Jag anser att man som kvinna skall ha rätt till att amma eller låta bli, utan att bli kritiserad för det (vi svenskar är alltför upptagna av att vara politiskt korrekta i många lägen). Dessutom så vinner jämställdheten på att det ses som ok med bröstmjölkersättning, så att man kan få sova en hel natt eller får vara ute och koppla av och ta hand om sig själv en stund. Man blir inte en sämre mamma för det!
Ja visst har man rätt att bestämma över sin egen kropp, också när det gäller amning! Men amning är inget som "bara kommer". Det är något som man behöver lära sig tillsammans med sitt barn för att få det att funka. Dem ni kallar amningsfascister kanske har sagt ATT ni skulle amma, men inte klarat att berätta HUR man gör. Uppenbarligen har ingen heller lyssnat på era tankar kring det nya barnet och amning.
Vissa får eller vill inte amma och ska självklart respekteras för det. Men samtidigt är det att lura kvinnor att lättvindigt påstå att "det är ok med bröstmjöksersättning" utan att berätta hela sanningen, att risken för vissa sjukdomar hos både barn och mamma ökar om man inte ammar. Ingen tjänar på att man undanhåller fakta och försvårar ett informerat val. Jo, förresten. Barnmatsindustirn tjänar på det.
Författaren som ansåg att amning är grunden til ojämställdheten - jag har tänkt samma tanke.
Mad World menar att de hade föslorat pengar om mannen stannat hemma, etc. Det är ju att missa poängen lite. Att män tjänar mer, är ju en konsekvens av att kvinnor inte ses som tillförlitlig arbetskraft, då de föder barn (föder fram och föder som i matar).
Grunden till ojämställdhet alltså.
Att vi har olika löner har ju ett ursprung i denna grund.
Svar till alla: Jag tror ju att meningen med att vi har bröst är ju att vi ska amma och ge barnen mat den första tiden. Det har väl inget med jämställdhet att göra egentligen. Varför måste man dela precis lika på allt? Jag tror inte riktigt det är meningen. Pappan blir ju delaktig med barnen i alla fall, fast maten kommer från mamman. Jag upplever inte att jag står barnen närmare än vad min man gör och jag vet att han inte tycker det heller.
Tillägg: Det var ju det jag ville säga, att jämställdheten inte beror på att kvinnan ammar eller om barnet får ersättning, det beror på att kvinnor tjänar så mycket mindre än män så man förlorar så mycket pengar om mannen är hemma med barnen.
Ammande Mamma!
Skit i jämställdheten. Barnet bryr sig inte om det. Naturen gjorde så att kvinnan kan amma och det är den ultimata maten för en bebis. Alla kan inte amma av vissa orsaker. En orsak som inte borde vara okej är den att man vill sova. Det är som att säga att man vill ha barn men inga förpliktelser. Aldrig i livet att jag skulle ge mitt barn pulver i stället för bröstmjölk. Alla som tror att det är detsamma har så otroligt fel.
Skicka en kommentar