Nödläge

Efter en underbart trevlig helg med konsert och fint besök både från E-tuna och Sthlm vaknade jag på måndagsmorgonen med att Wille låg helt utsträckt bredvid mina ben i sängen. När han sträcker på sig blir han hur lång och smal som helst och ser jättefestlig ut. Han tyckte att jag skulle gå upp direkt när klockradion började skråla för han ville ha mat. Jag var verkligen inte pigg, men insåg att jag var tvungen att gå upp annars skulle katten "tjata" på mig och det går absolut inte att få tyst på honom utan att gå ur sängen. När jag kom till jobbet tyckte jag att jag såg ovanligt blek och glåmig ut och upptäckte till min fasa att jag glömt att sätta på rouge på kinderna. Så jag tog min läppglans helt enkelt och duttade på. Nöden har ingen lag. Jag såg i alla fall lite piggare ut med läppglans på kinderna än utan.

Je ringde på eftermiddagen och sa att hon hade blivit hemskickad från idrotten för hon höll på att svimma. Hon lät verkligen jätteförkyld och hes och det var nästan väntat att hon skulle bli sjuk efter all ansträngning med repningar inför konserten och alla framträdanden. När allt är över brukar hon bli sjuk, som om kroppen inte orkar stå emot längre. Det var ju tur att hon klarade sig hela helgen från snuvan i alla fall. Jag tycker att jag börjar känna mig lite snuvig också, det är nog bäst att jag går ner och tar lite Kan Jang, det brukar hjälpa (om man tror tillräckligt mycket på att det hjälper).