Våld föder våld

Nu folkomröstar Nya Zeeland om att återinföra barnagan. Den svenska juristen Ruby Harrold-Claesson har länge kämpat för rätten att slå barn. Hon anser lagen som förbjuder barnaga har förstört samhället. Hon säger  att i Sverige har föräldrar blivit livrädda för sina barn och att de inte vågar tillrättavisa dem. Men är det inte fegare att slå sina barn?

Det beror inte på barnen om de beter sig illa, det är väl föräldrarnas fel i så fall. Vi måste bry oss om våra barn mera och tydligt visa barnen från de är små vad som är rätt och fel, vad man säger till andra och hur man säger det, är med barnen ute och leker när de är små och inte lämnar dem vind för våg (vilket tyvärr är väldigt vanligt numera), och visar vad som är rätt och fel, ja helt enkelt föregår med gott exempel när man är med sina barn. Då behöver man inte ens slå på fingrarna eller daska barnen i rumpan. Att slå någon annan i uppfostringssyfte är aldrig okej, våld föder våld och om vi slår våra barn tror de ju att det är okej att slåss.

Vad är det som ger en förälder rätten att slå sina barn? Jag anser om man känner att man måste slå sina barn för att de ska förstå eller vad nu skälet är, har man misslyckats som förälder. Man har misslyckats i att visa hänsyn och respekt för andra människor, man har misslyckats med att sätta tydliga gränser mellan vad som är acceptabelt och oacceptabelt uppförande. Och jag tror inte man kan banka in vett i skallen på barn.

Hur ska barnen någonsin respektera dig som förälder om du slår dem? Och varför känner någon enda människa att de måste slå det käraste de har?

Läs även andra bloggares åsikter om aga, slag, uppfostring, barn, föräldrar, hänsyn, respekt, Ruby Harrold-Claesson, jurist, barnaga, lag, BRIS