Jag kommer ihåg när mamma och jag tittade på "Borta med vinden" på tv. Det måste ha varit i början på 1970-talet. Vi grät så mycket så när filmen var slut hade vi gjort av med alla servetter som fanns. Vi grät, torkade tårarna och snöt oss genom i princip hela filmen. Servetterna låg hopknövlade på bordet i drivor och våra ansikten var alldeles rödgråtna. Jag har nog aldrig gråtit så mycket på ett par timmar, varken före eller efter det. Efteråt har jag undrat om det verkligen var filmen vi grät för, eller om det hade hänt nåt annat.
I en engelsk undersökning, som kartlagt kvinnors gråtvanor, påstår de att kvinnor gråter i 16 månader av sitt liv. Det första året gråter en flickbebis tre timmar per dag (låter mycket). En tonåring gråter nästan två timmar och femton minuter varje vecka (låter lite).
Här finns en lista, Top 5 – därför gråter kvinnor.
Läs även andra bloggares åsikter om gråt, gråtmild, tårar, kvinnor, Borta med vinden, Gone with the wind, undersökning, film, gråtvanor, YouTube
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Hmm, sexton månader av sitt liv, jag vet inte om jag tycker det låter lite eller mycket, men jag vet att jag gråter mycket lättare nu än jag gjorde förr. Sorgliga filmer, sorgliga berättelser eller när jag helt enkelt bara är trött, och, inte att förglömma, när jag blir riktigt glad eller rörd, det är som att vrida på en kran ungefär. Men det gör gott.
Och så kan jag inte låta bli att undra hur många timmar män gråter, det skulle vara intressant att veta.
Ja, Borta med vinden är en riktig snyftarklassiker. Jag vet inte heller om det är själva filmen jag gråter för, eller om det kanske har att göra med att gamla filmer i allmänhet påminner mig om att min farmor brukade sitta och titta på 30-, 40-talsfilmer ibland när jag kom hem till henne om eftermiddagarna.
Skicka en kommentar