torsdag 20 augusti 2009
Klart man undrar
Är det så konstigt att man undrar om Caster Semenya verkligen är en kvinna? När någon är så överlägsen och gjort en sån raketkarriär. Hon ser faktiskt väldigt maskulin ut. Käklinjen, musklerna, stilen. Internationella friidrottsförbundet (IAAF) har gjort undersökningar av hennes kromosomuppsättning, och också gjort en fysisk kontroll. Vi får väl se om hon är med i finalen på damernas 800 meter eller inte.
Läs även andra bloggares åsikter om Caster Semenya, 800 meter, friidrott, VM, manlig, kvinnlig, final, kvinna, man, test
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
I den här världen är det inte märkligt att människor undrar, men så borde det inte vara.
Allvarligt talat, jag har inga problem alls med transande eller könsbyte, jag har till och med varit inne i gemet själv (exakt hur och på vilket sätt är min privatsak), men jag tippar i alla fall at Semenya kommer att bli nästa stora blogg/mediadrev efter åklagare Hillegren och rättssamhället. Särskilt om det visar sig att hon är tvetydig (har genomgått ett könsbyte efter pubetrtens inträde, eller har en ovanlig könshormonell anomali?) och fråntas medaljen i fult strålkastarljus. För här har vi alla de rätta ingredienserna. En stark tjej (och färgad dessutom) som har gjort något märkligt, som kan lanseras som en rebell och en kvinnlig ikon, och som sedan kan vridas till så att hon utmanar somligas föreställningar om kön och fair play (för hade hon sprungit i den manliga klassen hade hon ju inte alls hamnat på prispallen, inte ens i närheten - och bbenstommen och en del av muskulaturen påverkas inte av ett könsbyte efter att personen nått puberteten). Hon är klippt och skuren för att positioneras som "krutig tjej i kamp mot patriarkatet" och den bilden kommer at bli oemotytåndlig om den här frågan trappas upp och hon riskerar att förlora medaljen.
Försvarslkinjen "varje människa måste f¨å finnas inom det kön hon känner sig vara, å låt hene tävla som kvinna" är också oemotståndlig - såg den nyss i DN. Jo, jag ställer upp på den linjen i vardagen, även erotiskt, men inte när det gäller idrott, eftersom det skulle eliminera meningen med att över huvud taget ha friidrott om vilken kille som helst kan insitera på att gå in i damklassen och säga "jag trivs bäst här" och sedan sprinta till toppen.
Jag är dödstrött på enkelt positionerade debatter där det någon gjort eller sagt görs om till ett konfronterande feministiskt statement och sedan trummas in som en funktion av deltagarnas kön och ålder: unga snärtiga tjejer mot gubbar och grisar. Och argument och logik åker ut genom fönstret.
Skicka en kommentar